Helgen innan jag skulle tilbaka till jobbet åkte vi (jag, junioren och hennes pappa) till Gävle för att gå på Fängelsemuseum
Jag vet inte hur mycket behållning en trilsk 8-åring hade, egentligen, men vi vuxna tyckte att det var väldigt intressant.
Du får en liten spelare med hörlurar och i varje cell finns en eller flera punkter med fakta som du kan lyssna på. Smidigt sätt att bli guidad i sin egen takt. Eller inte guidad alls som i barnets fall, hon var inte pepp på att använda hörlurar.
Det var många berättelser om specifika fall/personer, väldigt gripande. I andra delen av fängelset, den äldre, var det mest bara hemskt och vedervärdigt.
Intressant att få följa en tidslinje från skampåle till dagens vård. Hur det hänger ihop med läskunnigheten och samhället. Det var inte sååå länge sen den sista personen avrättades i närheten av oss. Skrämmande.
Efter besöket gick vi in på Nian för att få lite mat, skönt med ett torg när tre personer ska samsas om vilken mat vi ska äta.
Efter det var vi lite spontana och såg "Hotel Transylvanien 3" i 3D, men den var tyvärr rätt mycket sämre än första och andra. Trist. Men popcornen var goda!
Sen blev det söndag och det sista rycket av sommarlovet spenderades på Buspalatset.
Det härjades i timmar så svetten droppade av både barn och vuxna.
Till kvällen for junioren till sin far och jag tog med hunden på själavård.
Vår stund i kvällssolen.
Sen blev det onekligen måndag morgon och jobb igen. Men det gör inget, jag mår inte dåligt av min arbetssituation, inte alls.
Men nu så, det finns kanske hopp om att komma ikapp den här sommaren innan vintern kommer. Jag har några aktuella tankar jag vill dela med mig av.