Bolleloopen 2018

publicerat i Cykla MTB, MTB, Tävling;
Som uppladdning inför helgens Bolleloop tog jag på torsdagen med mig hunden ut på en löptur i skogen.
Var inte det minsta pepp innan.
Men det kändes riktigt skönt efteråt, som sig bör.
Det är alltid så, lite trött och frusen innan.
Varm och peppig efter.
På fredag kväll var jag sådär lagom hjälpsam med att baka västebottenpaj (västerbottenostpaj?) inför lördagens sammankomst med kräftor och nubbe. Flamsade väl mest omkring men fick ihop en botten i alla fall.
Sen packade och fixade jag det sista inför tävlingen.
Jag vet inte riktigt hur resonemanget gick inför anmälan men jag antar att jag tänkte "det blir kul". På lördag morgon var jag mest nervös och hade en del fjärilar i magen. Den eviga frågan "-Varfööööör?" snurrade i huvudet.
P-E plockade upp mig, hunden och cykeln strax efter gröten.
Jag dubbelkollade vattenflaskor, handskar, gels och annat som en bör ha med. Vi lämnade hunden hos föräldrarna och kom till Bollnäs i god tid inför start. Kunde utan stress hämta nummerlappar och prata med klubbkompisar och annat känt folk. Nedan bilder kommer från Bolleloopens FB.
Det var själv-seedning så vi ställde oss i den bakre tredjedelen vid starten, första biten var snabb och lättcyklad, jag är varken lättstartad eller särskilt snabb. Men det var okej.
Loppet går i två loopar på ca: 2 mil vardera. 
Det är uppför, uppför, uppför och lite tekniskt och lite snabbcyklat.
Fördelat på (saxat från FB) 
Stig: 15 km
Grusväg: 13 km
Motionsspår: 4 km
Teknisk stig: 3 km
Gräs: 2 km
Asfalt: 1km.
Höjdprofiler:
 
Fi fan vad uppåt det var.
På bilden ovan syns sällskapet vi hade med oss efter banan, en kvinna vi cyklade om och blev omcyklade av. Vid sista lilla knixen innan mål så klev jag av och gick uppför, orkade inte jaga eller bli jagad mer och helt ärligt så kvittade det. En placering hit eller dit på min sida av resultatlistan spelar ingen roll, eller, spelade ingen roll just då.
Jag cyklade så gott jag kunde hela vägen. I vanliga fall kan man vila lite på cykel, rulla lite och stå upp en stund. Men på tävling så blir det sällan någon återhämtning, det måste trampas hela vägen in i mål. Vi gick i mål på 2:25, ungefär som förväntat, hade kramp på framsida knä (udda ställe) och var extremt törstig.
P-E och jag cyklade tävlingen tillsammans, inte för att vi är jämnastarka eller så utan mer för att det hjälper att vara två. Det blir liksom lite trevligare och en känner ansvar under loppet (förutom när jag klev av på slutet då förstås).
Efteråt drack jag en flaska vatten och småpratade med deltagare som dröjt kvar lite. Sen blev det sen lunch på Max, självklart med efterrätt och kaffe. Fattas bara annat.
Inte fick man vila vid hemkomst heller. Cykeln ska tvättas och smörjas, det hör till. Bilden fick jag av P-E, tack tack, som köpt sig en alldeles ny och superbra kamera.  Visst ser jag lite rädd ut på bilden?
Direkt efter cykeltvätt blev det människotvätt sen sov jag middag en stund. Vaknade, drack lite mer vatten och sen var det kräftskiva. Där blev det definitivt varannan vatten, vette sjutton vad som hände under cyklingen eftersom törsten hängde kvar så länge.
Söndag förmiddag ägnades åt att skruva ihop en vedkap med pappa.
Det hade definitivt blivit gjort på halva tiden om instruktionerna varit begripliga.
Tror jag skaffade mig några extra gråa hår. Men den blev monterad och fungerade alldeles utmärkt.
Så, det var den helgen, full fart ända in i kaklet och jag känner ibland att det skulle behövas en helg efter helgen. 
 

Gott och blandat

publicerat i Cykla MTB, Löpning;
Tja, första arbetsveckan gick ju fort, Jobba på dagarna och träna lite på kvällarna. På nedan bild är vi ute och trampar grusväg plus lite tekniskt i uppförbacke. Bästa slingan runt knuten.
Jag körde små skyltar i lasern...
... och i produktionen gjordes det stooora skyltar...
På fredagen efter jobbet handlade jag hängrännor, plåtar och en planka på byggvaruhuset. Allt tryggt fastsurrat (och tejpat) av MOI!
På lördagen var det dags för ett lite längre löppass och P-E fick vara guide. Essie var med för första gången och skötte sig alldeles utmärkt. Perfekt väder och fina stigar.
Min önskan var 90 minuter terränglöpning och klockan stoppades några sekunder efter det. Sån precision.
Sen blev det söndag igen och den där juvelen kom hem, bara två dagar kvar till skolan börjar. Så himla spännande. 
Veckan efter gjorde vi en utflykt till Skatön och på söndagen körde P-E och jag Tröskenrännet tillsammans, mer om det sen.
Nu ska jag handla knäckebröd och ta en alvedon mot huvudvärken. 

HEX SUPEM 2018

publicerat i Cykla MTB, Multisport, Tävling;
Onsdagen före midsommar är det alltid HEX SUPEM (SUrfski-PEntagon-Mtb) och vi, jag och P-E, var med i år igen.
Så här skrev jag om 2016 och sen 2017, mattegeniet räknar och det här blev alltså tredje året.
Bilen packades direkt efter jobbet och vi var helt överens om att det skulle bli ett bra och roligt träningspass.
Vi var sist in på TC så det var bara att lasta av och organisera alla grejer. Löparskor måste tas med till andra växlingen så dom spändes fast i vätskeryggan. Paddlar gör vi oftast i cykelskor, förutsatt att det är cykling direkt efter då...
Måste ändå nämna några ord om min cykel.
Jag har snart haft den i tre år, vilket är samma antal år jag cyklat. Jag köpte den begagnad för 4500:- och helt uppriktigt är det en "skitcykel" med en dålig växelgrupp och tung aluminiumram. MEN! Det har gått bra ändå, tack vare eller trots, må vara osagt. Osagt ska inte vara den lyxen jag haft med utmärkta cyklister runt mig, bra vettiga lärare som utmanat mig i skogen och efter landsvägen.
Jag har hela tiden varit sämre än cykeln och begränsningarna har suttit i mina ben eller i dålig teknik. Vi har ändå kört en del tävlingar nu och haft en massa roliga timmar svettandes efter diverse banor så det bekymrar mig lite att höra "-Det är så dyrt med cyklar." Varför köper inte fler begagnat och provar sig fram? Hur många har dyra cyklar i garaget till ingen nytta? Lite sånt funderar jag på.
Sen skulle jag lätt köpa en bättre (inte nödvändigtvis en ny) cykel om jag hade prioriterat en sån kostnad, men annat får gå före. Mätta barn är glada barn och tak över huvudet är trevligt.
Nu går vi vidare.
Ljusnan var ovanligt stilla och fin, jag hade lite svårt att få upp takten och föll hela tiden tillbaka i en lagom lunk långt från tävlingsfart. Lite dålig fokus där.
P-E fixar en av kontrollerna efter Pentagon-banan.
Jag tar mig fram på myr och stig.
Ivrigt viftande efter myggor och andra irriterande flygfän.
Tja, hur gick det då? Här är tiderna jämfört med föregående år.
Vi var lite långsammare än 2017, men också lite snabbare på sina ställen. Otippat att orienteringen var långsammast hittills, men det kanske var därför jag hade en skön känsla efter banan.
För att jag inte tog i. Glädjande ändå att de gröna tiderna var på MTB, paddlingen är som förväntat, vi har inte tränat alls i år så... 
Det blev i vilket fall ett bra träningspass på alla vis och Ljusnan gör sig bra i kvällsljuset ♥
 Tack till Hälsinglands Multisport för en fin, fin kväll. Saft, kaffe och kanelbulle är så gott efter några timmar i skogen.