Högbo Multi 2017

publicerat i Tävling;
Väldigt mycket senare än tänkt, här kommer Högbo Multi 2017.
Vi blev ett fint litet gäng som åkte till Högbo på morgonen den 8:de juli. Jag och P-E, båda mina stora döttrar och Mattias med sin sambo Anneli. Två mixlag och två support/fotograf.
Tävlingsområdet är otroligt fint och vi tog en växlingsruta vid vattnet.
Lite lyxigt känders det allt att ha sån kort resväg och det är alltid trevligt att vara på plats tidigt för att ställa allt i ordning, mingla och börja sortera utrustning. Kanotplatsen var i närheten så vi kunde gå med sista grejerna dit.
Alla bilder som kommer nu har min äldsta dotter,  Amanda, tagit under tävlingen. Hon var snäll och klev upp tidigt på sin semester för att följa med oss ut på äventyr, vem vet, nån gång kanske hon står på startlinjen också.
Nervositeten var påtaglig innan start och vi valde att värma upp på den slingan som börjar och avslutar paddlingen. Junioren och hennes partner ser lika fokuserade (lätt kräkfärdig och kallsvettig) ut som oss.
Starten går och prologen består av ett antal kontroller som får tas i valfri ordning, jag ber om att få ta korta löpningar i början för att komma igång.
Vi gick direkt loss från de andra och jag kunde flåsa bakom ryggen på P-E helt ensam ett tag, så himla skönt, sen gick det naturligvis inte att undvika resten av startfältet.
Direkt efter så var det en kort trailslinga till kanoten.
Paddling har liksom blivit den delen som kompenserar för min långsamma löpning, där kan jag ge ganska mycket utan att gå på rött. Ska inte glömma kepsen nästa gång, svett i ögonen är inte skönt!
Vi ser ju inte ut som vi är på picknick direkt. P-E fick slita lite extra när jag fick feeling och:
1. började paddla innan han var i kanoten (fick kliva ur pga lågt vatten)
2. la paddeln i vattnet när jag skulle stämpla, var lite fundersam över varför P-E satt med den i handen när jag skulle kliva i igen.
3. Tippade kanoten när jag skulle stämpla, himla styrigt att tömma den och komma i igen.
4. Hetspaddlade in i andra lag för jag ville passera, men hojtade samtidigt förlåt, inte lätt att styra en pråm ibland.
Sen var det första gången (för mig) där ett lyft av kanoten ingår, det fanns visserligen rullar men vi joggade (släpande) med den över till nästa vatten... hetsen... Men vi var snabbast in i vår klass och typ 4:a totalt (?).
Junioren och hennes lagmedlem gjorde en toppen paddling och lyckas se så jäkla stylish ut samtidigt.
Efter paddlingen var det samma trailslinga tillbaka för att byta gren.
Mathilda och Mattias var inte långt bakom oss efter paddlingen.
Det var dags för kartbyte och MTB-O. Vi höll ett bra tempo i början men när vi blev ensamma efter banan så sjönk tempot. Vi passerade ett annat lag medan jag låg tätt, tätt bakom P-E på cykeln (ingen lina den här gången), han fick tugga oss förbi och jag trampade på bakom.
Det kändes som cyklingen tog lång tid och jag var inte helt slut i benen efteråt, ajabaja liksom.
Men sen så... sista avslutande orienteringen. Vi visste att det skulle bli simning och eftersom P-E hade 6 veckofärska stygn i handen så krävdes det lite trixande med plasthandske och tejp innan vi kunde ge oss ut.
Vi beslutade att ta ett vätskesystem att dela på och några gels med oss. Jag tappar både tid och distans på orienteringen, tänker att jag inte ska fråga hur många kontroller det är kvar för tidigt. För hur än jäkligt det kan bli så är jag själv min största fiende när det kommer till löpning. Mina tankar om hur dålig jag är och hur jobbigt det kommer bli. 
Det ska alltid vara lite misär inblandad någonstans i tävlingar och den här gången såg jag på P-E att något var off (förutom mitt löpsteg), det var liksom tyst i skogen, ryggtavlan inte lika kraftfull och det kändes lite avslaget. Svårt att ta på vad som var fel. Men jag fick bekräftat senare att min magkänsla hade rätt, vi båda var lite off men jag körde med diverse axelklappningar och hejarop. Bara för att...
Som vanligt så var vi själva större delen av tiden, med undantag för ett herrlag som passerade på en eländigt stor myr. Minns att jag tyckte det var skönt att det var ett herrlag, för jag orkade inte springa på myren.
Simningen var superskön, galet uppfriskande för kroppen att få kyla ner sig.
Här närmar vi oss målet och slutet på vår tävling.
Kan en inte springa fort så får en göra det snyggt!
Men här är vi i MÅL och TROTS att sista delen kändes avslagen så knep vi en tredje plats i vår klass.
5 minuter efter tvåorna och 25 minuter efter vinnarlaget.  Så det gick rätt bra ändå och vi kunde vara nöjda med dagens insats. Båda i laget kom i mål helskinnade (tror att två stygn försvann på vägen) och vi hade en bra tävlingsdag. Det ska vara jobbigt på tävling, men det är värt det alla gånger.
Junioren med sig lagkamrat då? Jo, dom var inblandade i en spurtstrid vid sista kontrollen och fick ge allt dom hade sista biten, tror dom var snabbast av alla på den sträckan. Förlorade 4:de platsen med ynkliga 4 sekunder.
Men vilken insats på deras första tävling tillsammans! Stort grattis till dom och Hälsinglands Multisport (som vi lånar acronen av).
Efter prisutdelning och lastning av alla grejer så unnade vi oss mat och glass på Högbro Qvarn, galet gott och skönt att slippa stressa iväg direkt.
Bra dag, bra tävling! 
 

HEX SUPEM 2017

publicerat i Tävling;
Den 21/6 körde vi HEX SUPEM igen, förra året skrev jag så här
Skönt väder och alla grejer i ordning, det känns som att någon form av pack-rutin har infunnit sig. Kanske skulle göra någon form av checklista att klistra fast på lådan? Den idé ska jag utveckla.
Cyklar, hjälmar och skor framplockade.
I vilket fall, SUPEM körs alltid onsdagen före midsommar och är en träningstävling arrangeras av Hälsinglands Multisport (samma som Hälsingetrailen och "stora" HEX). Det är ganska fritt hur du vill köra tävlingen, duo, lag, solo. Alla grenar eller valda delar. 
Vi avverkade drygt 33 km på 3:37, vi gick kanske inte gick fullt men ändå hyffsat hårt kändes det som.
Vi började med 7,5 km kanotpaddling i Ljusnan.
Sen 11,5 km MTB, växling uppe vid Björktjärn.
7 km orientering (här verkade det som vi kapade 7 minuter från förra året). Vi testade att köra med lina i terräng och det fungerade bra, som alltid är kommunikation en viktig del och den har vi kläm på.
Avslutande MTB på ca 8 km tar oss tillbaka till TC.
Där väntade en torr tröja, grillkorv och rykande kaffe. En perfekt genomkörare i trevligt sällskap, vi såg visserligen ingen annan varken framför eller bakom oss efter paddlingen... men ändå. Dom var där ute.
Efter solnedgång rullade vi hemåt med smutsiga cyklar och svettiga kläder, precis som det ska vara.
 

Örebroloppet 2017

publicerat i Tävling;
Så blev det dags för Örebroloppet igen (så här skrev jag om loppet 2016).
Jag hade visst inte lagt ner så där mycket krut på löpningen som jag dyrt och heligt lovade mig själv förra året. Varken långpass eller intervaller. Men skitsamma, ingen idé att oja sig om träning en inte gjort.
Kvällen före roddade vi utrustning OCH vaxade kanoten. Nu tänker ni att vi blivit galen och fått hybris, men icke, står det någonstans att det gör 7% skillnad med vaxad kanot så vaxar vi kanoten... oavsett om det är sant eller inte.
Däremot har vi paddlat lite (ända ut på havet i skitväder) och cyklat. Gott så.
På tävlingsdagen ringer klockan i ottan, upp och koka kaffe, klä på sig. Kolla den sista packningen och checka av det allra viktigaste. Cykelskor, hjälm, kläder, klocka och pulsbälte. Energi, vattenflaskor och ombyte. Lunch, fika och en skräppåse. Kort, telefon och laddare.
P-E kom precis när kaffet var klart, på med kanot, två cyklar, flytvästar och paddlar. Nu har vi packat allt det här några gånger så det går som på räls.
Min cykel får åka bak.
Vi kom fram till Örebro som planerat och började släpa grejer till växlingsrutan. Kanoten ska bäras till åkanten, cyklarna lastas med plastlådorna, skor och hjälm ska ställas upp. Kolla flytväst och paddlar, lägga vattenflaska i kanoten osv. Äta lunch, byta om och mingla lite...
Planen var att jag bestämmer tempot på prologen (3 km), men vi startar med lina och P-E tar över när han känner för det. Ingen given signal, bara kör på känsla.
Det startade 20 lag i vår klass och vi kom in som nr 10 efter inledande löpning. Smidig växling  med en gel i mungipan och sen bär det iväg för 16 km MTB, skräckblandad förtjusning. Om jag inte är bättre än i fjol så är jag i alla fall likvärdig. Tron kan försätta berg.
Cyklingen kändes bra, hård, men under kontroll och jag vågar ligga på rulle både oftare och närmare. Vi passerade några lag och kommer in som 6:a, trots att jag cyklade in en pinne mellan däck och ram och missade nån växling här och där. Tvingade P-E att kolla om jag hade nån luft kvar i bakdäcket, kändes som jag hade punktering eftersom det gick så tungt. He he he... cyklade så hårt att jag blev orolig för att cykeln skulle hålla hela vägen.
Sen gjorde vi ett till smidigt byte till kanot, jag ser lite... ansträngd ut.
Paddling är en gren vi är bra på och den här gången gjorde vi en fin start och igångsättning. Sen var det nästan som att återuppleva fjolåret. Starka hela vägen men fick slita mer, vek inte ner oss mot slutet.
P-E liksom ligger ner bakom mig, syns knappt men finns där. Lovar. Vi har liksom en bra känsla i kanoten där båda känner av takten.
Vi klev iland som 4:a.
Sen var det dags för orienteringen, jag tog artigt emot kartan, vek den och stoppade ner den i ryggfickan. Hade inte så mycket kvar att ge, vi var båda rätt trötta (som sig bör på en sprint) och jag hade liksom bävat för den här delen av banan. Våndades rätt länge innan jag ens vågade fråga hur många kontroller vi hade kvar. Då hade vi gjort över hälften. Försökte tänka som Micke”jag springer lätt och avslappnat”. Det fungerade inte vid maxpuls (snittade 161 genom loppet), måste öva på den mentala biten. Fast jag tänker ALDRIG på att bryta eller ge upp. Aldrig.
Ingen multisport utan lite hopp och lek i spenaten, eller som P-E hojtade "-Hoppas du inte är känslig för brännässlor!?!" Närå, för all del, lite extra adrenalin har inte saktat ner nån.
Vi låg 3:a på kontrollerna 2, 3 och 4 men fick slita ganska ordentligt. Trots lina så måste jag ändå förflytta mig och P-E kan inte göra hela jobbet själv. På slutet hade vi några damlag runt oss men inget mix att tagga till mot (om det nu hade hjälpt). Vi gick i mål på en 5:e plats efter 2:18:19 (jämfört med 2:22:35 ifjol). Så en bättre tid men sämre placering, lite moloken vid målgång och helnöjd efter en smörgås och dusch.
Sen kommer det där jobbiga att samla ihop sina saker och lasta bilen igen. Men det är bara att bita ihop det sista och se fram emot den där burgaren...
Burgare, pommes, glass, paj och kaffe. Sen rullade vi hemåt... och i bilen fanns det lakrits. Bara en sån sak!
Vilken dag, riktigt jäkla jobbig och likvärdigt rolig. Nu taggar vi om inför Högbo.
Akta er vad medelåldern kan vara skoj om en säger JA oftare än NEJ!
 
P.S. Behöver bättre cykel D.S.