Bara vanlig vardag del 986

publicerat i Barnen, Löpning, Träna;
En får vara lite kreativ med träningen (alt. lat) när junioren är hos mig.
Hon vill ogärna att jag lämnar henne ensam hemma och det har jag full respekt för. De gånger hon tycker det känns okej så har jag en extra telefon så hon kan ringa och jag är aldrig borta mer än 30 minuter.
Andra gånger får vi helt enkelt röra på oss tillsammans. Som en vända på sparken där vi turas om att skjutsa varandra och undvika att köra på hunden. Rätt mysigt när alla är på gott humör och middagen redan står i ugnen.
Sen har jag mina lunchpromenader som är energiboost både för hunden och mig.
Ishalka, solsken, midvinterkyla... allt går, alla dagar.
Bara att få dagsljus och lite vackra vyer gör dagen så mycket bättre.
Men en del dagar ringer jag in lite hjälp från barnets far, han får extra tid, jag får träna och hunden blir extra rastad. Kan inte se en enda nackdel faktiskt, bara en massa win. Så i onsdags kom han över efter middagen.
Jag lyckades få iväg det första paketet till Afrika. Det tar ca 10-14 dagar innan det når campen men är väl värt att vänta på. Vi har stoppat ner sånt som luktar gott, smakar gott och gör gott i själen.
I fredags hämtade mamma och pappa junioren på fritids så jag kunde ge mig ut innan solen gick ner helt. Galet skönt! Jag läääängtar verkligen till ljusa kvällar. Att middagen stod färdig när jag kom dit gjorde inte fredagen sämre.
Vi avslutade kvällen framför TV:n med ost (till mig) och riskaka till henne.
Lördag, strålande väder. STRÅLANDE vackert. Vi hade några ärenden att göra och paket att köpa så hunden fick komma ut i skogen direkt efter frukost.
Krispigt kallt och klart.
Sen for vi in till staden för att hitta födelsedagspresent till morgondagens kalas och för att hitta en ny blus eller tröja till mig. Hon fick pompoms på rea. Jag återkommer längre ner med mina fynd.
Sen körde vi en fika, såklart!
Efter det blev det ett halv-spontant köp av långfärdsskridskor. Alltså, jag har googlat och läst och funderat på det sen förra säsongen. Så jag köpte lokalt. Äntligen! Isdubbar fick jag av P-E förra året och resten av utrustningen tar jag sen.. om det behövs.
Efter shoppingrunda och lunch var det dags för en till promenad, den här gången i skoterspår.
Jag försöker, så gott jag kan, att peppa junioren och göra promenaderna lite roliga och mysiga. Men det ska jag säga, det är en UTMANING ibland. Vid ett tillfälle sa jag att hon kunde sitta kvar där i snödrivan och gnälla och om hon såg ögon där ute så var det förmodligen bara räven. Men den är inte farlig... tror jag... 
Inte så pedagogiskt men mitt tålamod är inte oändligt. Det är mer som en knubbig falukorv med en väldigt tydlig ände.
Hur som helst så kom vi hem med hjälp av pannlampa och lite spårhjälp (den dumma mamman fick åter igen tålamod). Det blev en snajdig kotlett-middag och lite lördagsgodis till efterrätt. 
Söndagen blev fin! Vädret var sämre men upplägget bra. Junioren skulle på vinter-kalas med korvgrillning och pulka och jag hörde med P-E om han ville springa lite i området. Så barnet roade sig på sitt håll och vi på vårt.
Just den här backen var tung så det behövdes bilder för att minnas vad jobbigt det var. Inspiration. Nästa gång kommer det kännas bättre och lättare. Bara att kämpa på liksom.
På toppen vid Stormorshäll. Vi passade på att prata lite tävlingar som varit och tävlingar som kommer. Det ser ju onekligen lite klent ut på swimrun-fronten så det borde finnas lite mer plats för andra saker. Inte för att jag kommer sluta med swimrun, absolut inte. Det är en fantastisk naturupplevelse och en fin träningsform.
Cykelslingorna är fin-fint uppmärkta. Längtar till cykling också.
Efter dryga 10 km plumsande och pratande så möttes vi av barn med rosiga kinder. Dock utan solsken i blick. Men väl korv i magen.
P-E var förutseende med kaffe och muffins. 
Som sagt, en riktigt bra söndag.
Den här veckan började med snöblandat regn och ett styrkepass inomhus. Länge sen sist och det kändes.
Sen rensade jag frysen och fick ihop en trevlig middag (bildbevis så barnet inte tror jag bara lever på kaffe och gröt).
Sen är vi framme vid resultatet av lördagens shopping. Jag siktade på att förnya garderoben lite inför våren. Lite nytt och fräscht.
Vad kom jag hem med då?
En fakking nattskjorta och 3-pack bomullsboxer. Så sorgligt.
Fast det är nog "jag" just nu, flanellskjorta, yllesockar och boxer. En kopp kaffe i sängen med morgontidningen i sällskap av hunden och katten. Japp. Flanell it is!

Hej och hejdå

publicerat i
Vi börjar med ett hej - efter att ha sett massor av fina bilder från Filippinerna så kom hon äntligen hem.
Från sandstränder och äventyr till riktig vinter, färsk pasta och tryffelsås.
Både mamman och hunden var glada över att hon var hemma igen.
JAg hade glömt att knäppa på värmen i friggeboden så det blev till att börja skotta sig ner.
För att sen koppla in både bäddvärmare och element. JAg har en frostvakt och en luftavfuktare som står och puttrar där nere hela tiden så det tar inte allt för lång stund innan det är tillräckligt varmt.
På fredagen hade vi en avskedsmiddag, bättre att alla kommer till samma ställe så slipper hon åka runt. Tror det var första gången som vi åt middag allihopa tillsammans. Båda hennes föräldrar och alla syskon.
Inte utan bubbel!
Verkligen supermysig kväll och god mat ♥
På lördagen hastade vi iväg till Valbo Köpis och Ikea för att köpa de sista sakerna till packningen. Sen blev det något av kaos både i hall och vardagsrum men undan för undan krympte det ihop till 2 rejäla väskor och en ryggsäck.
Håven fick inte plats.
Söndag förmiddag fick vi besök av en reporter från lokaltidningen, jag äldsta och hennes käraste var och lämnade tillbaka en bil och hämtade post hos mina föräldrar så dom fick börja själva.
HÄR kan en läsa reportaget för endast 1:- (journalister behöver också lön).
Sen var det dags för mitt födelsedagsfirande. 
Det blev philadelphiaglass istället för tårta.
Sen fick jag både kort och paket.
Hur söta strumpor?
Och strax efter det åkte äldsta tillbaka till Linköping.
Och vi gjorde det bästa av tiden innan hon skulle åka. Som att fläta lillasysters hår.
Sen kom självaste avresedagen. 20+20+5 kg packning.
Jag kände mig som en skalbagge, hade liksom ingen motvikt.
Se där åkte hon iväg mot större äventyr. Klart det kom en tår (eller två) i mammans öga men absolut inte av ledsamhet, nej, för ledsamt var det inte.
Det var däremot väldigt känslosamt att befinna sig i just det ögonblicket, efter så lång tid av förberedelser. Där kan inte ens jag stålsätta mig mot alla känslor. Varför skulle jag?
Direkt efter tåget så tog vi en promenad, jag och räkan. Njöt av allt det där vackra som vintern bjuder på och kände mig så jäkla tacksam för allt. För att få vara frisk, för barnen, för att jag KAN uppskatta och vara ödmjuk inför livet. Och lite för lunchen på donken, det finns alltid lite plats för ostburgare och pommes.
Lite senare mot kvällen så kom reportaget ut på webben och var gratis under första timmen så jag hann dela med nära och kära.
Vid läggning så hittade junioren en lapp från storasyster  i sin säng, omtänksamt av henne att lämna en kärleksfull hälsning. Vi pratade lite om var hon var just precis då och när hon beräknades vara framme.
Sen förstod jag att det troligtvis fanns ett litet meddelande till mig också, men det fick vänta till läggdags, ungeför samtidigt som hon lämnade vårt luftrum tillsammans med sina kollegor.
Sen blev det liksom lite vardag igen. Återkommer med den.

Födelsedagar och vanliga dagar

publicerat i Barnen, Essie;
Vi börjar med en vanlig dag, förra söndagen. 
Jag klev upp, kollade termometern och insåg att det var långkalsong-väder. Åt frukost, rastade hunden och åkte in till stan för årets andra långsam-länge-pass... ett sånt löppass som är längre än 90 minuter där tempot är oviktigt.
Vi, jag och P-E, sprang med två klubbkompisar som tävlar på ultradistanser. Alltså skulle deras tempo fungera för den distansen vi tänkt oss. Det tempot är liiite tufft för mig men dom fick en fin mjukstart och jag fick draghjälp. En måste börja någonstans...
Inte alla delar av rundan var lika vacker som ovan bild, men variationen har sin tjusning och asfalt kändes bra på slutet. Vi fick ihop 14,5 km med mestadels terräng.
Sen var det dags för födelsedagsfirande. Efter min lilla-lillasysters sambo så är det pappa som står på tur i Januari-listan. Hipp hipp hurra! Han delar dessutom sin födelsedag med hunden som passade på att fylla 1 år och fick sin vaccination samma dag. Vilket firande!
Min junior var med och valde en stor tårta, så det skulle räcka till dagen efter... då hon skulle sova över (det är hennes sked som skymtar förbi).
Sen gick veckan sin gilla gång till fredag. Då körde vi effektivt slut på den dagen med hundpromenad.
Så vinthunden var nöjd, hon tar alltid upp mer än halva soffan och är det upptaget så gråter hon. På riktigt alltså. 
Jag och min förstfödda, den blivande 24-åringen, skålade i rosébubbel och åt jordnötsringar. Tanken var att vi skulle se på en film men vi var för trötta. Men bubblet var gott och vi saknade mellanbarnet.
Dagen efter fyllde hon 24 år. Mammas hjärta ♥ Jag portionerade ut paketen under dagen och jag tror att den här grytan var en av favoriterna. Porslinet var inte någon stor överraskning, hon samlar på Maria Montazamis servis, superfin ju!
Grattis på födelsedagen älskade barn, det är så skönt att du är vuxen och kan hantera både din mammas tjat och livet i stort. Jag är så stolt över dig ♥
Puss och kram, sen blev det tårta, en randig prinsess med massor av god marsipan på och kärlek (grädde) inuti. Vi åkte över till mamma och pappa på kvällskvisten, tog med oss tårta, hund, barn och en massa kakor. 
På söndagen kändes det bra med en sockerdetox och extra mycket frisk luft. Först gick vi en hundpromenad i skogen. Barnet har ingen mössa pga pippilotter. Efteråt förstod hon varför värme går före snygg frisyr.
Dom där två har så kul i skogen.
Och täcket jag köpte sitter sååå bra.
På eftermiddagen lyckades jag lura med samma barn till återvinningsstationen med löfte om pulkabacke efteråt. Det gick galet snabbt, vi skrek så hunden blev alldeles stirrig och försökte stoppa oss. Men efter några till åk så orkade hon inte passa oss längre.
Sen var det middag och packning inför juniorens pappa-vecka. Vi avslutade med ett parti Uno med ytterst tveksamma regler.
Så nu ska jag försöka smyga igång veckan med lätt träning, förkylningen jag drog på mig förra veckan verkar ha släppt och en måndag är lika bra att börja med som vilken annan dag som helst. Men först hämta ett loppisfynd och fundera på hur jag ska få plats med det.