Midsommar 2018

publicerat i Barnen;
Midsommar 2018 började med en hundpromenad för att hämta björkris till farstukvisten. Det har jag aldrig gjort tidigare så det var dags. Sen blev det frukost och lite planering inför dagen.
Först en pannkaka sen rostat med marmelad och ost.
En löptur i regnfuktig skog med ungdomarna, vinthunden och pudlarna.
Ingen stress utan mest bara en bra grund för firande.
I år bytte vi ställe att fira på, från Marmavallen till Söderala. Bara för att liksom. Junioren vägrade dansa (som vanligt) så vi tog kön till luftgevärsskyttet.
Vi väntade... och väntade...
Sen blev det vår tur. Här blev det liksom tre personer från flygvapnet, en från armén och jag som civilist. Tät strid där mycket stod på spel. Mellanbarnet sköt 45 p.
Medan den blivande sambon sköt 2 poäng sämre.
Sen var det äldstas tur och hon satte 47 poäng.
Medan hennes sambo landade på 45 poäng, jag reserverar mig lite för det kan vara fel.
Sen sköt jag ( på nybörjartur) in 47 poäng och fick dela vinst och livslång ära med barnet.
Sen blev det gofika, jag äääälskar hembakt. Äääälskar!
Så himla mysigt att ha alla de där kärlekarna runt sig, mina älsklingar ♥
Sen testade vi minsann att gå på styltor. Jag fick, med min teknik, nästan alla att kissa på sig av skratt. Mig själv inräknad såklart.
Efter firandet åkte vi hem för att förbereda grillet. Helt plötsligt finns det två som hänger ute i oset med en kall.
Yngsta paret gjorde sangria. Så, så gott!
Maten var, såklart, efterlängtad och jättegod.
Kubb ingår och majoriteten röstade för ett "seniorlag", där jag hamnade med mina föräldrar. Men vi var sega och tålmodiga, så dom vann knappt (påstår vi).
Äldsta paret stod för efterrätten, kladdkaka med Polly och vaniljglass. Satt jättebra i magen!
Sällskapsspel avslutade kvällen, både Rackare och Skip-Bo. Den ena innehåller saker en kanske inte säger i sällskap av sina föräldrar men det gick bra ändå, HA HA HA!! Spelet rekommenderas varmt!
Det var vår midsommar...
På midsommardagen drog äldsta med sambo, han skulle packa inför 3 månader i USA och om några veckor ansluter hon sig för lite semester. Hur underbart?

HEX SUPEM 2018

publicerat i Cykla MTB, Multisport, Tävling;
Onsdagen före midsommar är det alltid HEX SUPEM (SUrfski-PEntagon-Mtb) och vi, jag och P-E, var med i år igen.
Så här skrev jag om 2016 och sen 2017, mattegeniet räknar och det här blev alltså tredje året.
Bilen packades direkt efter jobbet och vi var helt överens om att det skulle bli ett bra och roligt träningspass.
Vi var sist in på TC så det var bara att lasta av och organisera alla grejer. Löparskor måste tas med till andra växlingen så dom spändes fast i vätskeryggan. Paddlar gör vi oftast i cykelskor, förutsatt att det är cykling direkt efter då...
Måste ändå nämna några ord om min cykel.
Jag har snart haft den i tre år, vilket är samma antal år jag cyklat. Jag köpte den begagnad för 4500:- och helt uppriktigt är det en "skitcykel" med en dålig växelgrupp och tung aluminiumram. MEN! Det har gått bra ändå, tack vare eller trots, må vara osagt. Osagt ska inte vara den lyxen jag haft med utmärkta cyklister runt mig, bra vettiga lärare som utmanat mig i skogen och efter landsvägen.
Jag har hela tiden varit sämre än cykeln och begränsningarna har suttit i mina ben eller i dålig teknik. Vi har ändå kört en del tävlingar nu och haft en massa roliga timmar svettandes efter diverse banor så det bekymrar mig lite att höra "-Det är så dyrt med cyklar." Varför köper inte fler begagnat och provar sig fram? Hur många har dyra cyklar i garaget till ingen nytta? Lite sånt funderar jag på.
Sen skulle jag lätt köpa en bättre (inte nödvändigtvis en ny) cykel om jag hade prioriterat en sån kostnad, men annat får gå före. Mätta barn är glada barn och tak över huvudet är trevligt.
Nu går vi vidare.
Ljusnan var ovanligt stilla och fin, jag hade lite svårt att få upp takten och föll hela tiden tillbaka i en lagom lunk långt från tävlingsfart. Lite dålig fokus där.
P-E fixar en av kontrollerna efter Pentagon-banan.
Jag tar mig fram på myr och stig.
Ivrigt viftande efter myggor och andra irriterande flygfän.
Tja, hur gick det då? Här är tiderna jämfört med föregående år.
Vi var lite långsammare än 2017, men också lite snabbare på sina ställen. Otippat att orienteringen var långsammast hittills, men det kanske var därför jag hade en skön känsla efter banan.
För att jag inte tog i. Glädjande ändå att de gröna tiderna var på MTB, paddlingen är som förväntat, vi har inte tränat alls i år så... 
Det blev i vilket fall ett bra träningspass på alla vis och Ljusnan gör sig bra i kvällsljuset ♥
 Tack till Hälsinglands Multisport för en fin, fin kväll. Saft, kaffe och kanelbulle är så gott efter några timmar i skogen.

FN-medalj och bacon-primör

publicerat i Barnen;
Så var sista dagen i första klass gjord, junioren slutar ettan och om några veckor är det sommarlov (semester) på riktigt.
Efter sång och kramar på Hembygdsgården blev det pizza och prinsessbakelse med storesyster och mormor.
Den stora händelsen (för 7-åringen) var ändå nattåget till Boden. Mamman uppskattade verkligen att äldsta följde med, kan ju tänka mig en massa saker som är roligare än att hänga på ett tåg till norrland med mamma och lillesyster.
"-Mamma, kan jag få sova överst?!?" Ja, det blir nog bäst så. Och allra bäst sov barnen, äldsta är van från jobbet och yngsta var förmodligen riktigt trött. Jag vaknade med jämna mellanrum, vagnsupphängningen liknar inte X2000. Just saying.
05:10 knackade det på kupédörren, 5 minuter innan klockan skulle ringa. Tågvärden hälsade god morgon och berättade att vi snart var i Älvsbyn, drygt 30 minuter kvar till Boden alltså. 
05:45 stod en sömnig 7-åring och spanade ut genom tågfönstret.
Vi fick lite väntetid på stationen innan vi kunde gå över till hotellet för att hänga på låset till frukosten 06:30. Där mötte vi upp våra FN-veteraner som nog hade firat kvällen innan, eller så var dom bara trötta.
Eftersom vårt rum inte var färdigt så hängde vi med dom upp på rummet för att kunna vila lite innan vår skjuts dök upp. 
Rummet blev klart strax innan vi blev upphämtade av försvarsmakten, skönt att hinna ställa in väskorna, kamma håret och sprida ut sig lite.
Skjutsen släppte av oss vid grinden och först på schemat var lunch på mässen. Torsdag = ärtsoppa och pannkaka. Junioren plockade med köttbullar och ris till pannkakan. Mamman tänker att ett mätt barn är ett glatt barn.
Efter lunch hade vi tid att kika runt lite. På plaketten bland annat.
Sen började medaljceremonin.
ÖB och barnet.
Se där är hon! Bra jobbat älskling! Sen är det extra kul att du fick med dig mer än en medalj hem, och då menar jag inte en bacill eller vägglus ♥.
Vi anhöriga fick också medalj, för vår insats.
Typ för godis vi skickat och sånt...
Efter en väldigt fin ceremoni med både orkester och tal av försvarsministern så blev det fika och vila på rummet inför kvällens middag i Luleå.
Första lediga bord fanns vid 20:30 och då ska vi komma ihåg att vi klev av på stationen vid 06 på morgonen. Vilket dygn.
Pinchos blev det, med hela fina flocken, det finns något för alla (och bubbel till mamman) där.
Svamprisotton alltså!!
Barnet var aningen kräset (och troligen trött) men efterrätten gick i. Churros till mig och marängsviss till barnet.
När vi kom tillbaka till rummet så satt jag i tystnad en stund, huvudet blir så fullt efter en sån dag med aktivitet från tidig morgon till sen kväll så jag behövde låta det rinna av mig lite.
Fredagen, barnet var lite mer kavat vid frukosten och fixade allt själv. Bröd, pålägg, juice... hon provade till och med bacon och ytte pytte äggröra. Skönt att hon tar för sig och löser problem efter vägen. Himla lättsam att ha med sig (kanske inte äldsta håller med om hela tiden).
Sen drog vi, med chips och hela baletten. Det blev bil hem med ungdomarna, anslutningarna med kollektivtrafiken var riktigt usla.
Passade på att besöka Fjällräven outlet på hemvägen.
Efter många timmar i bil så kom vi äntligen hem till en säng som står still och har alla favoritkuddarna på plats.
På lördagen stack vi iväg på öppen lantgård i grannbyn. Som vanligt är det grisarna som är mest intressant, råkade kalla kultingarna för bacon-primörer och det ordet spred sig genom gården och studsade tillbaka vid galtarna på andra sidan.
Höll nästan på att kissa på mig... "-Hörde ni att det var nån som sa bacon-primör?"
Största behållningen för mig är ändå kolbullen. Herrejäklarns vad det steks och kön blir aldrig kortare.
Lätt värt att vänta på.
Ungdomarna åkte mot värmland redan innan kolbullen och äldsta stack strax efter.
Hade en lite moloken junior som kände sig lite lämnad. Från fullt ös till knäpptyst på några få timmar.
Men vem kan vara ledsen med en ballong, vi fixade lördagsgott och tittade på TVÅ filmer innan det blev sängen för barnet.
På söndagen var jag rastlös så vi ringde barnets far och förslog simhall (fick avslag) och jogga/cykla. Så det blev en tur på 9 km för oss och hunden. Junioren blev lovad fattiga riddare till lunch och kvittrade hela vägen hem. 
Det ska vara mycket keso till tycker hon. Och rårörda bär.
Sen började en ny vecka igen, ännu en kortis innan midsommar.
Inte allt för långt kvar till semester. Längtar efter mina syskon och hela unghögen!