HEX 2018

publicerat i Tävling;
Under kategorin:
Ett av dessa upptåg vi ställer upp på fast vi egentligen borde veta bättre - men det gick bra ändå.
Här går det att läsa om tävlingen, se kartor, läsa roadbooken och kolla in bilder. 
Annorlunda i år jämfört med förra gången (vi var med 2016 också) var att den kördes under natten. Bara en sån sak gör det hela lite mer spännande!
Uppladdningen kunde varit bättre, typ två långpass, ingen paddling och lite MTB. Men å andra sidan så har vi båda simmat och sprungit under vintern... 
Bilen packades direkt efter jobbet på fredagen, samling och genomgång hos banläggaren 17:30 så det fanns inte mycket tid att vingla på.
Den här gången var växlingarna utspridda på flera platser och därför krävdes lite mer planering innan, tex att rätt skor skulle vara på rätt ställe. Det förutspåddes dessutom temperaturer på under 5 grader vid småtimmarna så extra underställ och mössa behövdes packas ner, utifall-att.
Efter genomgång och sista fix med kartor/packning så åkte vi till starten där vi lastade av cyklar och kanot. Den långa paddlingen i Ljusnan blev struken pga vårflod så Björktjärn fick bli dagens arena.
Vi testade gamla Bettan en sväng innan start. Kolla vädret!
Starten gick när sista tonen av Hårgalåten klingade ut över stranden, strax efter kl 20. Ca 4 km paddling och sen cykla ner på "byn" för en sprint-orientering
Lufsade fram i byn, hittade alla kontroller, tanken var att vi skulle komma ihåg alla bokstäver. Tur att jag fotade dom annars hade det varit kört.
Sista kontrollen på sprinten satt på en udde och en slaklina var uppspänd mellan. Nåt sånt har jag aldrig provat tidigare men det gick... nästan... hela vägen. Tur att vi fått en hint innan om att det kunde bli blött så jag var ombytt. Ville inte att favoritkläderna skulle bli blöta inför natten.
Så där såg vi ut innan det var dags för MTB, pannlampa, torra strumpor och benvärmare på.
Vissa kontroller var påverkade av det höga vattenflödet, då fick vi improvisera.
Sen började det skymma och pannlampan åkte på.
Runt midnatt klättrade vi upp i utsiktstornet på Hårgaberget, det var ju "mysigt"! Tornet är i behov av renovering, det saknas en del vitala delar som ett och annat trappsteg och bitar av räcket. 
Sen cyklade vi vidare in i mörkret.
Ortsbefolkningen kanske funderade på vilka som strök omkring gårdarna mitt i natten, tassade tyst på tå som katten. Närå, rim är inte min grej. Förlåt. Minnesstenen nedan var sista CP på cyklingen.
Vi genade över en äng och sen sista biten upp till TA4.
Inför trekkingen bjöd banläggaren på smågodis, kaffe och kanelbullar. Sen var det bara att ge sig iväg ut i natten. Kroppen var högst ovillig att röra sig fortare än raskt promenadtempo, magen levde om och jag visste inte om jag var hungrig eller full av energi. Men tanken på att bryta eller gena fanns inte den här gången (hoppade ju över en kontroll på löpningen 2016, pga missnöje).
Här nedan står P-E på toppen av CP-16, Getklöven. När det blev motigt var det bara att fästa blicken i P-E's rygg och pinna på. Mörkret såg till att jag, inte för allt smör i småland, ville hamna på efterkälken.
När solen gick ner var det som någon lagt en blöt yllefilt över skogen, allt blev tyst och dovt. Någonstans där ute mumlade jag tyst för mig själv.
-Lys inte på sånt du inte vill se, sluta titta ut i skogen! 
Nedan CP-17 Kaffepannan kl 02:41.
När vi kom upp till CP-18 Trollkyrkan hade klockan blivit 03:54 och solen var på väg upp.
Fåglarna började leva om igen och vi hittade frost på sina håll.
Det gick fortfarande ganska långsamt men stadigt framåt.
CP-19 nådde vi vid 04:45, där passade vi på att vila benen en liten stund. Knäppte kort och instagrammade lite. Vi gjorde oss ingen brådska egentligen.
05:41, TA4, växlade till sista cyklingen, två CP kvar!
Sista CP!! 06:51 stod vi på toppen av Kasberget (202 möh), dit gick vi med cykelskor.
Upprepar bara, cykelskor!
Vi försökte tappert äta smörgås, prata och bestiga ett berg samtidigt. Nästan som på signal sa vi båda att det här går inte.. för mycket flås och tugga samtidigt. 
Sen var det bara sista sträckan till mål kvar, med oväntat pigga cykelben.
Efter 11 timmar och nästan 40 minuter stod vi vid Björktjärn igen. Som ni ser så var det absolut inget fel på humöret. Sömnig men glad!
Jag tror att vår inställning till tävlingen, och varandra, hjälper oss hela vägen fram, och med tävling menar jag mest tävling mot och med oss själva.
Flytta de där berömda gränserna, göra nya och okända saker. För mig egen del har jag lärt mig hur kroppen fungerar (eller inte) under nattetid, att vara utan sömn i perioder har jag upplevt förut (hej, hej fd småbarnsförälder), men att samtidigt be kroppen om en fysisk prestation var något nytt.
Det var eldat i omklädningsrummet och bastun var i full gång, fast jag var inte alls sugen på att bada den här gången så jag bytte till torra kläder och skor. Hamburgare var jag desto mer sugen på. Banläggaren Tomas grillade och fixade tillbehör. Det blev till och med en läsk till.
Kaffet var klart. Riktigt rivigt kokkaffe!
Sen var det småprat med de andra deltagarna och lasta bilen. 
Egentligen vill en ju ha någon som roddar sånt efteråt, men eftersom vi är glada motionärer så får vi lasta själva. Det är okej.
När jag kom hem så lastade vi av kanoten och sen rullade jag in cykeln otvättad i garaget. Efter det gjorde jag ett ryck med uppackning av alla kläder, skor och prylar. In med alla kläder tvättmaskinen, diskade flaskor och tömde vätskeryggan. Effektiv ibland.
När jag öppnade kylen så hittade jag kall pizza och öl, mamma och pappa hade inte bara kört hem hunden (rastad och klar) utan fixat mat också.
Världens bästa föräldrar liksom ♥
I vilket fall tog jag en dusch och kröp ner i sängen några timmar. Huvudet gick på högvarv men den trötta kroppen vann. Klart bra dygn! Tack P-E för att du är världens bästa vän och lagkamrat!!
 
Nu är det en ny helg på intågande och jag har äntligen fått hem min utlandsveteran. Hennes månader i Mali (MINUSMA) är över, med den äran lämnar dom över till nästa gäng.
Nu blir det välförtjänt semester och sen väntar nya äventyr, såklart!
Den andra ungen får jag vänta på ett tag till, hon är på marinövning, aldrig stilla liksom.
Nä, nu blir det snart bubbel och ost! Hörs, hej!

...och Kristi himmelsfärds dag

publicerat i Barnen, Cykla MTB, Löpning;
Antar att vädret är lite kompensation för vintern.
Kristiflygare innehåller en klämdag så helgen började redan på onsdag kväll med cykling. Nästan Mostigen, lite modifierat, väldigt trevlig runda.
Ni ser ju ljuset!
Det har varir en del avverkningar efter leden och tyvärr låg det "en del" pinnar i vägen. En av oss har en kolfiberram och rätt långa ben.
Den andra är jag.
Men attans så fint en vanlig kväll i maj.
Samma morgon hade jag haft besök på tomten, en sån trädklippare. Äppelträdet blev jättefint så nu hoppas jag på att det har kraft nog att överleva fläkskadan från grenen som gick av.
Torsdag morgon började med hundpromenad, bad med junioren och sen invänta ungdomarna medan jag planterade lite sommarblommor. När barnen var hemma så åkte vi till mina föräldrar för lite grillat. Där var syster och hennes man på besök ♥. Jag försökte hjälpa till med maten... det gick "så där".
Fredag morgon, självaste klämdagen, började med morgonsim innan frukost. 2500 meter i bassäng gör en lite lagom sugen på rykande hett kaffe och smörgås.
Sen var det bara att åka hem, hyra släpvagn och lasta skräp både hemma och hos föräldrarna. Jag hade sällskap av lillesyster så det var en trevlig utflykt. Trots gubbskinn som inte kan köra rätt på återvinningsstationen. Väl hemma blev det lite fika och en vilostund.
För sen var det dags för middag med ungdomarna, hade tänkt att dricka vin med syster men orkade inte åka hemifrån. Hade rödvin och chips.
Lööördag morgon var det terräng på schemat. Ännu en fin dag.
Vi körde Stormorstrailen från Hällmyra.
Sen hem, duscha och åka till Majas Café för lite lunch. Och en massa pill på inredningssaker.
Fina, fina barnet.
Lördag kväll, bubbel och grillat.
Fi fan så gott i dag igen!
Syster hade katten med sig, en stencool tjej som regerade bland hundarna med bestämd tass.
Söndag var första morgonen utan väckning, nästan ett måste under en sån lång helg. Kunde äta lång frukost med kidsen och plocka lite inför en ny vecka.
Sen kom junioren hem, fyllde hela huset med en massa liv och stoj. Precis som det ska vara.
Fast i måndags stojade hon iväg till en kompis direkt efter skolan. Jag tog tillfället i akt och tog med mig hunden ut på elljusspåret. Äntligen är det (nästan) torrt nog.
Fick en byggbild från mamma också, här reglas det väggar i köket.
Pappsen ♥ bara några dagar tidigare stod ambulansen på uppfarten och sen står han där med krysslaser och handsåg. Min hjälte!
 
 

Garnisonens dag

publicerat i Barnen;
Vi var till Linköping över helgen!
Åkte direkt när skolan slutade, satt i hemska köer och kom fram lagom till middagstid. Det blev pizza med äldsta och hennes kärlek, riktigt gott efter 45 mil i bilen.
EFtersom det "bara" var jag och junioren så kunde vi låna tjejernas lägenhet, den är lagom för 1,5 personer.
Tidig fredag kväll och sen sova lite extra på lördag morgon. Frukosten hade jag med mig i kylväska för att slippa handla på kvällen när vi kom fram. Sen hade barnet varit snäll och handlat bröd och smör så det fanns redan. 
Förväntansfulla och glada parkerade vi bilen lååångt ute på flygfältet på Malmen för att besöka Garnisonens dag. Det här var en hel dag utan flyg så vi kunde se all annan verksamhet på nära håll. Ex vis det äldsta håller på med, drivmedel, hon är drivmedelssoldat.
Men inte utan ett stopp vid Helikopter 15.
OCH åka bandvagn.
Det var skumpigt men riktigt kul, bäst att passa på när tillfälle ges!
Sen gick vi till tankbilarna och storesyster, målet med hela resan var att få se alla fordon och få lite egen-tid med äldsta.
På bilden nedan ser ni systrarna win-win, en är stolt över att få visa upp vad hon gör och den andra är stolt över att den första är hennes syster. 
Jag kollar var ksp:n ska sitta och testar om plattan håller.
Sen fick vi en förevisning om hur en framsjuten tankplats fungerar och ser ut.
Kaffet är viktigt!
Viktigt är också att rätt bränsle går till rätt fordon med rätt munstycke... typ.
Sen får en inte säga traktor om det är en hjullastare... ajdå.
Inte heller får en säga överstefjant istället för överstelöjtnant.
Däremot går det bra att säga "-Kan vi går till tankbilarna!?" när man är 7 år och står framför en Blackhawk. Då blir drivmedelssnubben extra glad och erbjuder åktur i lastbil.
Till 7-åringen då, jag är inte lika charmig.
 
Åhhh fina, fina!!
Sen gick vi runt på området, hälsade på J vid helikoptrarna och kollade in helikopter 16 lite också. Hundstallet var jättefint och hundarna glada. Imponerade arbetsglädje!
Matvagnar fanns utställda på flera ställen inne på området, jag körde hamburgare och barnen korv.
Efter lunchen tog vi en sväng till de andra lastbilarna så barnet fick sin utlovade åktur. Stort för henne!
När området stängde för allmänheten så hängde vi kvar för att grilla med underhållsplutonen och deras anhöriga på mässen.
Då fick vi också se när barnet flakade upp sin tankstation på lastbilen (trots att skyddsvakterna påpekade att fotoförbudet var aktivt från kl 16, men jag såg fånigt mammig ut och dom lommade vidare).
Häftigt ekipage!
Medan vi väntar på maten så testades klätterväggen.
När klockan närmade sig 20 så bröt vi upp och åkte till lägenheten. Tog en sväng på ICa Maxi på vägen, det var ju trots allt lördag.
Se så fina de är ♥
Söndag morgon åt vi hotellfrukost med äldstas svärföräldrar. Riktigt gott och lämpligt att starta hemresan med en rejäl måltid.
Hemresan gick lite fortare än beräknat, takten på E4:an var hög och smidig.
Så hem, hämta hund, packa upp våra saker och packa ner juniorens saker för pappa-vecka.
När allt var klart så hade jag spring i benen, varmt och härligt väder!
Det var helgen i Linköping, supermysig och jätteviktig!
Nu börjar nästa helg, herrejösses vad fort går med alla långhelger och klämdagar!