Bolleloopen 2018

publicerat i Cykla MTB, MTB, Tävling;
Som uppladdning inför helgens Bolleloop tog jag på torsdagen med mig hunden ut på en löptur i skogen.
Var inte det minsta pepp innan.
Men det kändes riktigt skönt efteråt, som sig bör.
Det är alltid så, lite trött och frusen innan.
Varm och peppig efter.
På fredag kväll var jag sådär lagom hjälpsam med att baka västebottenpaj (västerbottenostpaj?) inför lördagens sammankomst med kräftor och nubbe. Flamsade väl mest omkring men fick ihop en botten i alla fall.
Sen packade och fixade jag det sista inför tävlingen.
Jag vet inte riktigt hur resonemanget gick inför anmälan men jag antar att jag tänkte "det blir kul". På lördag morgon var jag mest nervös och hade en del fjärilar i magen. Den eviga frågan "-Varfööööör?" snurrade i huvudet.
P-E plockade upp mig, hunden och cykeln strax efter gröten.
Jag dubbelkollade vattenflaskor, handskar, gels och annat som en bör ha med. Vi lämnade hunden hos föräldrarna och kom till Bollnäs i god tid inför start. Kunde utan stress hämta nummerlappar och prata med klubbkompisar och annat känt folk. Nedan bilder kommer från Bolleloopens FB.
Det var själv-seedning så vi ställde oss i den bakre tredjedelen vid starten, första biten var snabb och lättcyklad, jag är varken lättstartad eller särskilt snabb. Men det var okej.
Loppet går i två loopar på ca: 2 mil vardera. 
Det är uppför, uppför, uppför och lite tekniskt och lite snabbcyklat.
Fördelat på (saxat från FB) 
Stig: 15 km
Grusväg: 13 km
Motionsspår: 4 km
Teknisk stig: 3 km
Gräs: 2 km
Asfalt: 1km.
Höjdprofiler:
 
Fi fan vad uppåt det var.
På bilden ovan syns sällskapet vi hade med oss efter banan, en kvinna vi cyklade om och blev omcyklade av. Vid sista lilla knixen innan mål så klev jag av och gick uppför, orkade inte jaga eller bli jagad mer och helt ärligt så kvittade det. En placering hit eller dit på min sida av resultatlistan spelar ingen roll, eller, spelade ingen roll just då.
Jag cyklade så gott jag kunde hela vägen. I vanliga fall kan man vila lite på cykel, rulla lite och stå upp en stund. Men på tävling så blir det sällan någon återhämtning, det måste trampas hela vägen in i mål. Vi gick i mål på 2:25, ungefär som förväntat, hade kramp på framsida knä (udda ställe) och var extremt törstig.
P-E och jag cyklade tävlingen tillsammans, inte för att vi är jämnastarka eller så utan mer för att det hjälper att vara två. Det blir liksom lite trevligare och en känner ansvar under loppet (förutom när jag klev av på slutet då förstås).
Efteråt drack jag en flaska vatten och småpratade med deltagare som dröjt kvar lite. Sen blev det sen lunch på Max, självklart med efterrätt och kaffe. Fattas bara annat.
Inte fick man vila vid hemkomst heller. Cykeln ska tvättas och smörjas, det hör till. Bilden fick jag av P-E, tack tack, som köpt sig en alldeles ny och superbra kamera.  Visst ser jag lite rädd ut på bilden?
Direkt efter cykeltvätt blev det människotvätt sen sov jag middag en stund. Vaknade, drack lite mer vatten och sen var det kräftskiva. Där blev det definitivt varannan vatten, vette sjutton vad som hände under cyklingen eftersom törsten hängde kvar så länge.
Söndag förmiddag ägnades åt att skruva ihop en vedkap med pappa.
Det hade definitivt blivit gjort på halva tiden om instruktionerna varit begripliga.
Tror jag skaffade mig några extra gråa hår. Men den blev monterad och fungerade alldeles utmärkt.
Så, det var den helgen, full fart ända in i kaklet och jag känner ibland att det skulle behövas en helg efter helgen.