Tre år sedan

publicerat i Barnen, Gravid;
Hepp, nu är det tre år sedan vi knäppte kort på magen.
103 cm i omkrets.
 
Underbart.
 
Om knappt tre veckor fyller yrvädret 3 år, tänka sig! Bebisabstinensen sträcker sig till att vilja ha en liten att hålla i och lukta på. Snälla.... kan inte någon bli gravid och låta tant få mysa lite? Och med "någon" menar jag inte  mina stora tjejer, ok?
 

Män, korkade män...

publicerat i Gravid;
Jag tycker om män... japp det gör jag.

Jag har haft många veckor på mig att formulera mig rätt men misslyckas katastrofalt varje gång. Jag har hittat en punk som en viss typ av män gång efter gång misslyckas på. Så redan här varnar jag för ett spretigt inlägg.

Mäns behov av att prata förlossningar var det, redan här är jag riktigt irriterad.

Det finns en sort som är respektfull och säger att det gick bra och är full av beundran och stolthet, som inte lämnar ut sin fru eller barn.
Det finns en annan sort som försvinner in i detaljer och gärna vill briljera med hur jobbigt och äckligt det var.

Jag är lyckligt förskonad från att personligen känna korkade män. Jag avgudar min far, jag har en bra relation till mina flickors far och jag har väldigt stor respekt för min storebror. Min chef är toppen and so on.... inga invecklade relationer.

Men jag har fått berättat för mig (och själv till viss del upplevt) barnsliga och omogna pojkar, såna som sitter på sin arbetsplats och berättar saker om sin fru/flickvän/sambo som man kanske ska hålla för sig själv, eller i alla fall fråga sin partner om det är okej att berätta. Såna som fokuserar på blod/svett/tårar/bajs/slem och inte är rädd för att berätta om det. Såna som till och med frågar kollegor hur mycket deras fruar fick sy och om det såg fördjävligt ut. 

Varför detta intresse?

Varför tror män att blivande fädrar vill höra dessa skräckhistorier om saxar och tänger och sugklockor? Har dom inte fått upplevelsen bearbetad? Kände dom sig utlämande? Behöver dom bekräftelse?
Jag blir uppriktigt riktigt djävla übertrött på såna personer! Jag önskar att blivande fädrar och andra män kan säga ifrån, eller i alla fall ifrågasätta om deras partner verkligen samtycker till att få personliga detaljer utlämnade.

Lilla bebis pappa blev tidigt upplyst om och varnad för dessa män och därför var han extra uppmärksam.
Vi hade en person som i flera dagar frågade om förlossningen och fick till svar:
"-Vi åkte in på onsdagen och kom hem med en bebis på fredag lunch, tackar som frågar".
Han fortsatte envetet att fråga om stygn och blod och skrik och ville ha detaljer... 
Till slut tröttnade han och frågade mig direkt och jag berättade om det odramatiska kejsarsnittet, lite snopet blev det allt... snuvad på konfekten.

Återkommer till kejsarsnittet en annan gång, nu ska lillan ha sitt kvällsmål :-)