Tröskenrännet 2016

publicerat i Swimrun, Tävling;
Tidigare i år, när vi satte oss ner för att kika på vilka tävlingar vi ville köra, så stod Västerås Swimrun på önskelistan. Men när det närmade sig anmälning så blev det slutsålt, med väntelista och allt. 
Då hittade vi Tröskenrännet som skulle köra för första gången i år, det ligger nära, har en bra prisnivå och kändes som en okej avslutning på säsongen.
Så i söndags stod vi på startlinjen, jag och Malin (och P-E som körde singel). Vi har inte kört en sån kort tävling tidigare och bara det kändes ju spännande. HÄR finns en jättefin banbeskrivning.
Badplatsen, Harnäsbadet, är ett jättefint ställe med omklädningrum, bastu, kiosk, 50-metersbana och hopptorn.
Innan vi hämtade ut vårt startkit så klämde vi in en (till) kopp kaffe i solen.
Sen var det dags att byta om, lyssna på genomgång och ställa upp för start.
Banan var rolig och omväxlande och all simning var i sjön Trösken som höll en temperatur runt 18 grader. Alldeles lagom efter en varm löptur alltså.
Jag lyckades ramla TVÅ gånger, först raklång på en slät stig, landade mage och det gick så fort så jag inte ens hann ta emot mig, PANG bara. Kan inte minnas att jag snubblade heller. Nästa vurpa var välförtjänt eftersom jag klev på en stock, vem gör sånt? Där landade jag med knät på en sten och det gjorde förbannat ont.. det var också allt.
Inget trasigt utan bara ont. Linkade sammanbitet några meter innan benet förstod att det fortfarande levde, sen gick det att komma fram normalt igen. 
Vi hade ju liksom ett damlag inom synhåll, dom snabba tjejerna som sprang om oss på den längsta löpningen (knappa 5km), jag ville så gärna ha kvar dom i synfältet. När jag klev i vattnet på näst sista simningen så låg jag först och tänkte bara att jag ska om, om och förbi.
Halvvägs över passerar vi och kliver upp nån minut före, vågade inte vända mig om där.
Knappa 1 km löpning till sista simningen och jag låter som ett enda långt astmaanfall. PRECIS när Malin sätter ner foten i vattenbrynet så ser vi dom komma springandes mot oss. Kör, kör... Malin gör som hon brukar, simmar som en torped den sista sträckan (340 meter) och kliver upp på stranden efter totalt 2 timmar och 22 minuter, nästa damlag klev upp endast 2 minuter efter oss.

Alla lag tävlade i samma klass och vi kom på plats 6 av 12. Vi var tre damlag och kom in som nummer två, de snabbaste tjejerna gick i mål nästan 10 minuter före oss.
Riktigt kul dag och vi lämnade ett gott betyg till arrangören. Extra plus för skyltarna vid varje sträcka, skönt att se en skiss och en kort beskrivning.
Nu har jag lagt undan våtdräkten för säsongen (om inget extra kul dyker upp) och ser fram emot att simma inomhus och köra Soma på Florsjö Gård.
Jag har också tänkt att få några kvällar ute på lokal med vänner, jag hade planerat att gå ut mer i sommar men det halkade rätt långt ner på listan (i år igen). Skam den som ger sig, på med klackar och locka håret!

Unnade mig

publicerat i Löpning;
Jag gillar verkligen Brita Zackari (och hennes man såklart), jag gillar henne extra mycket när hon lyfter veckodagen UNNSDAG
Så i sann unnsdagsanda köpte jag mig nya löparskor igår (fast det är lite ljug, egentligen var det idag, men det känns bättre att säga unnsdag än bara tråkig torsdag).
Nytt märke också, se där...

Men jag kommer lämna över mina skora till 20-åringen så jag kommer inte ha FLER skor. På hedersord!
 

Vardagslyx

publicerat i Barnen;
Fick ett brev tidigare i veckan, kanske i måndags.
Internet i all ära, men det är få saker som slår choklad som kommer i ett handskrivet kuvert. Särskilt när det är ens barn som skickat det spontant ♥.

Ibland missförstår andra vår föräldra/barnrelation, eller min relation till barnen öht. När jag "drygar" mig mot dom och är överdrivet mammig alt. lite hårdare så kommer en del till försvar och förklarar att barn klarar mer än vad man tror (som mamma). Jag bah... -öhhh?
Jag vet, ni vet inte, och mina barn är bevis nog. Fast det är klart, de flesta utgår från sina egna erfarenheter, det kan jag knappast bli irriterad över.
Sen kan vi driva varandra till vansinne och ha riktigt hetsiga diskussioner men det kan man unna sig när det är villkorslöst. Jag kan inte lösa alla problem men lyssna och finnas där... kanske inte med hembakta bullar och förkläde direkt... men ändå. Jag finns här (om än lite gladare med choklad i magen)!