Nu åker hon snart, ungen som ska på insats till Afrikas öken. Bara några veckor kvar. Det måste kännas skönt efter en sån lång utbildning, att äntligen få åka.
Om en undrar vad Sverige gör i Afrika och varför, läs HÄR.
Bilden är från förra året, tänker att ytterligheter berikar. Snö eller sand.
Om någon skulle tycka att det är intressant så har Försvarsmakten MALIBLOGGEN där det finns beskrivande texter om arbetet där nere, älskar att det står ungefärlig lästid i början av inläggen.
Lyssnar en hellre så är MALIPODDEN ett bra alternativ. Lagom långa avsnitt och tydligt beskrivet vad det handlar om.
En mamma i avsnitt två beskriver känslan som förälder på ett bra sätt, lyssna på det avsnittet.
Jag var orolig innan anhörigdagen men inte längre. Det känns spännande och vi har pratat om det värsta skulle hända, det ingår i utbildningen att skriva ner sin sista vilja. Nyttigt!! Något fler ungdomar borde göra och framförallt prata om. Kanske skulle öka ödmjukheten inför livet en aning.
Allt jag ser just nu är hennes vilja att åka och göra skillnad, få använda sina kunskaper, det fokuserar jag på. Att underlätta hennes arbete. Jag är väldigt stolt över mina barn, tänka sig, TRE döttrar har jag fått i uppgift att fostra och förbereda inför livet där ute ♥.
Stort och ansvarsfullt, det är min uppgift för framtiden!
Så, nu tar vi fredag tycker jag.
Hej! Och tack för ditt inlägg här. Det är dels viktigt för andra anhöriga men också viktigt för oss nere i området som ser stödet flimra förbi på nätet ibland. Om du själv vill prata i Malipodden - så tveka inte att höra av dig! Tack för ditt stöd!
Micke