Förra veckan var det höstlov, eller läslov om man vill. Vi pusslade ihop så 7-åringen kunde vara ledig hela veckan, lyxigt.
Jag var hemma torsdag-fredag och eftersom hon inte hade några förslag på aktiviteter så körde vi lite vardagsmys. Promenader i skogen (mellan regnskurarna).
Plockade lite grejer att pyssla med.
Vi åt lunch på Cafe Neon.
Spelade Cluedo också, i alla fall en gång, sen blev det en regelfråga och vi la ner spelandet.
Innan ungdomarna kom hem så hann jag springa en kort, kort vända i skogen...
Tänkte att jag behövde göra mig av med energi innan Brandkårsfesten.
Tredje gången för mig.. rätt kul tillställning och jag träffar alltid både nya och gamla bekanta.
Fick jag önska något så skulle jag tona ner ytligheten och hetsen lite (särskilt den som infinner sig strax efter 24-slaget). Ett kul samtal och ett glas vin är just bara det, inget mer... Hade jag fått önska mer så skulle bussarna gått i "vanlig tid", vem ville ha en ny tidtabell egentligen? Taxiåkarna? Missade alltså bussen med 15 minuter och tog en taxi hem, ORKADE inte vänta. Vacker fullmåne i alla fall.
På lördag morgon klev vi (ändå) upp i tid och fixade inför korvgrillning på Bulleberget. Perfekt återhämtning efter en kväll på krogen.
Klart vi ska högst upp i tornet.
Alla ska med, även de som inte törs.
FAst några stannade där nere och fixade med glöden.
Korv och kaffe, hur gott? Pappa gjorde det extra bra i uppförsbackarna, ett litet kvitto på att orken kommer tillbaka ♥. Heja pappa!
Jag och räser-räkan.
Klart bra lördag och enligt 7-åringen BÄSTA dagen på lovet.
Den här lilla juvelen blev 10 månader igår (8/11).
Jag blir ändå lite överraskad av att mitt rasval blev såååå bra.
Hon är precis en sån där skön individ som jag önskat. Full fart ute och lugn inne. Skäller sällan, aldrig dregel eller annat sånt slask. Hon är heller aldrig "på" mig, det är inte en sån hund som sitter vid fötterna, flåsande med en svans som går som en piska. Skulle hon aldrig göra.
Nope, hon har värdighet numera.
I skogen däremot, där kommer lyckorusen och krumbuktsprången. Hon har fått följa med på kortare svängar, okopplad i skogen. Jag joggar och hon får hålla koll på mig, stannar hon så fortsätter jag ändå och det har fungerat hittills. Jag rastar henne såklart innan och bara hon har vuxit färdigt så ska hon få en sele som vi har när vi ska springa. Så hon vet liksom.
Hon är precis en sån där skön individ som jag önskat. Full fart ute och lugn inne. Skäller sällan, aldrig dregel eller annat sånt slask. Hon är heller aldrig "på" mig, det är inte en sån hund som sitter vid fötterna, flåsande med en svans som går som en piska. Skulle hon aldrig göra.
Nope, hon har värdighet numera.
I skogen däremot, där kommer lyckorusen och krumbuktsprången. Hon har fått följa med på kortare svängar, okopplad i skogen. Jag joggar och hon får hålla koll på mig, stannar hon så fortsätter jag ändå och det har fungerat hittills. Jag rastar henne såklart innan och bara hon har vuxit färdigt så ska hon få en sele som vi har när vi ska springa. Så hon vet liksom.
Min ögonsten.