Det är snart bara slut kvar av vintern.
Jag varit ute mer än vanligt och (peppar peppar) inte skottat sådär orimligt många gånger, än.
Förra lördagen tog jag och junioren ut sparkstöttingen ur garaget och gav oss iväg en sväng. Hon gnällde ganska konstant både innan och under turen, men friskluft blev det ändå! Eller förresten, det var inget gnäll när vi utforskade ett gammalt ruckel vid älvkanten och när det gick rasande fort utför på bilvägen. Då var det mest spännande.
När vi kom hem så gick jag över till grannen och frågade ynglingen om barnvakt (samma fina tjej som vanligt) så jag bytte om och sprang en sväng också. Priceless.
Det går tungt med löpningen, tungt och långsamt. Jag tänker att när det blir torra vägar och vinterjackan åker av så kommer det kännas lättare, men det vette sjutton alltså. Förra året kändes det lika och inte blev jag snabbare heller. Så jag tänker fortsätta springa och samtidigt lura mig själv, det blir bra. Det blir gjort.
Söndagen spenderas också utomhus, den här gången på Bergvikens is med alla mina barn, deras halvsyskon och tillhörande faderskap. Vad härligt att kunna umgås allihopa, så himla skön och lättsam stämning. Vid ett tillfälle skrattade jag så hårt och hjärtligt att korven hamnade i vrångstrupen.
Det blev några fiskar, fast junioren vägrade prova.
En av mammas soldater fixar elden, det var också hon som fixade en bukett tulpaner till sin mor. Precis när jag behövde dom ♥
Grillad efterrätt, vi åt korv och pinnbröd till lunch. Jag ska vara helt ärlig och säga att korven och kaffet lockar aningen mer än halvfrusna fiskar i ett hål.
Allt som allt en underbar helg med barnen (trots att jag inte hade mitt allra trevligaste humör på).