Mina Fyra Väggar

Mantrat när jag skottar:
Jag har valt det här livet, det är fortfarande värt det.
Jag kommer uppskatta gräsklippning mer i sommar.
Jag kommer bli klar nån gång - oklart när bara.

Jag började skotta i söndags och det riktiga lågvattenmärket var igår morse (tisdag) när jag fick kliva upp 05 för att hinna skotta innan barnet skulle väckas. 

Det var också igår som jag gruvade mig mest för att åka hem, vi har visserligen en bra snöröjare men vi bor inte på en prioriterad väg direkt och jag har begränsat med utrymme att lägga snö på.
Tänk er känslan när jag åker upp för backen och ser att all snö är bortskottad, alltså även den utanför min häck och på uppfarten. ALL snö är samlad i en gigantisk hög i korsningen. Nästan så jag blev fuktig i ögat.

Syns barnet på toppen?
Jag gick över till grannen och frågade vem  ängeln var och det var visst samma granne som fixat allt efter gatan. Tacksam är ordet, så himla tacksam... Istället för att skotta i en timme så kunde jag sopa farstukvisten och sen laga middag. 
Det är bara roligt, sa han. 
Det är så omtänksamt, säger jag.

Men nu är det dags att leta fram paket, för vi ska fira den nyblivna 22-åringen ikväll.

GRATTIS älskling!