September -23

publicerat i Barnen, Diskbråck;
September ändå, vilken månad.. bäst att börja från början.
Textilvård, youtube är min bästa vän när jag står där nere och stryker.
Den här gången vaxade jag båda mina byxor.
Jag bjöd in mig själv till Johannas terrible tuesdays,
dom kändes som dom låter..
Det blir bara värre ju längre tiden går.
Det blev cykling igen, klart att Lusten behövde rastas.
Plus att alla äpplen (och päron) måste tas reda på.
Hoppas det blir färre nästa år.
Jag hade sällskap medan jag arbetade.
Plus en snygg tisha och en öl.
Hon och jag sprang i skogen, jag hann inte säga nej till bad pga det var ingen tjärn där sist vi sprang förbi.
Föreläsning med Marika och Coach Juno, mest om swimrun men mycket matnyttigt.
Hämtade ut valuta inför resan.
Det närmar sig Tyskland.
Men först backintervaller med speedot (hunden alltså).
Vi skulle alltså ner till Tyskland för att hälsa på barnet på skolan.
Supertidig flight så Thomas bokade rum åt oss så vi skulle få sova lite.
Torsdag klockan 04:15 gick transfern från hotellet.
Vi var vakna, men inte mer än så.
07:30 var vi i luften och på väg mot Frankfurt för byte.
Efter många om och men, en lång språngmarsch, en taxi och en tågresa och helt utan bagage så var vi framme i Bückeburg. 
Vi hann med en kall öl på stan innan vi blev upplockade av barnet.
Vi handlade middag och frukost (plus tandborstar) och letade oss fram till boendet.
Körde med AirBnB och det var okej, inget superbetyg men helt okej.
Under fredagen hade vi simulatortid inbokad, otroligt häftig anläggning.
10 av 10 rotorblad.
Vi tog en promenad på slottsområdet.
Stort slott uppenbarligen.
Åt schnitzel på uteservering (spetember ändå).
Vi spenderade några timmar på Helikoptermuseum.
Klart värt, riktigt intressant!!
Lättare att förstå tekniken om den syns.
Blå himmel, en som kan helikoptrar, en som gillar krigshistoria och två som halkar med lite.
Obligastorisk posering framför känd modell.
Annan lika känd modell.
Europas godaste tryffelpizza, fortfarande utomhus och med en kall öl.
Ett återbesök på slottet, nu med ett glas bubbel.
Sista dagen besökte vi Kaiser Wilhelm monument
Det fanns en lagom lång (beroende på vem du frågar) vandringsled som tog oss till flera intressanta platser. Självklart hade vi fika med.
Skulle kunna berätta massor från resan, men det får räcka så.
Jag har massor med bilder och filmer sparade.
Sen fick vi vinka hejdå... alltid lite sorgligt.
Men vi visste att det bara är runt 6 veckor innan vi ses igen ♥.
Hemresan gick via Zürich, försenade i över två timmar redan från start.
Sista flygningen hade jag sån kryp i benen (lite visste jag då), har aldrig tidigare upplevt att 60 minuter kan gå så långsamt. 
Det blev en otroligt lång natt och 03.28 släckte vi lyset här hemma.
Bara någon dag senare så hämtade en välkänd brandman farthinder på jobbet.
Veckans bastu sponsrades av Swiss Air.
Det kom hem ytterligare en whiskyflaska.
På fredagen fick jag åka hem tidigare från jobbet pga ont i höften och baksida lår.
Hade haft något som grott i ländrygg/skinka under veckan.
Svängde in på E-center för att gå in på ICA men kunde inte förmå mig att kliva ur bilen.
Tur jag inte visste då hur kommande veckor skulle bli.
En enda lång plåga med mestadels ryggläge.
När man gör illa sig så är jag van vid ett först kommer skadan och sen blir man bättre.
Det här var inget trauma eller så. Det blev sakta sämre... och sämre... inga positiva tankar kunde vända det här.
På söndagen ringde Thomas jouren och fick muskelavslappnande utskrivet, till mig då, såklart.
Jag kunde varken stå eller gå utan att det gjorde vansinnigt ont. 
På måndagen fick jag komma in på VC där en hyrläkare bekräftade det jag sa och skickade en remiss till magnetkameraröntgen. Typ ganska värdelöst besök ändå.
"Misstänkt lumbago eller ischias" var hens bedömning så jag fick lite starkare värktabletter.
Jag fick hem en dator från jobbet eftersom månadsslutet närmade sig.
Skönt att kunna fokusera på något annat en stund.
Jag kämpade på med mina intervaller mellan sängen och soffan.
Genomled nätterna så tyst och stilla som möjligt.
Så fort täcket rörde sig mot huden så gjorde det vansinnigt ont.
Jag fördrev nätterna med att planera husförsäljning och fundera på hur jag kunde göra mig beroende av så många männiksor, stackars dom. Jag fick inte ens på mig strumporna själv.
Adderade saker jag inte kunde göra på en mental lista.
Framåt fredagen så kunde jag inte hantera smärtan längre.
Grät hejdlöst och ju mer ledsen jag blev desto mer triggade bukmusklerna smärtan osv... spenderade timmar i badkaret, bara fyllde på mer varmvatten.
Ringde VC igen, pratade med en jättegullig sköterska och fick rådet att åka in på akuten, oanmält.
Jag hade bokstavligen åkt vart som helst då. Behövde inte vänta särskilt länge, blev bedömd och det noterades att jag inte var tillräckligt smärtlindrad (medan jag tyckte att jag åt tabletter hela tiden).
Blev också rekommenderad att få tabletter mot nervsmärta insatta, men det måste VC göra.
Fick nya antiinflammatoriska som jag ska äta i minst 12 veckor.
Då började jag förstå att det här kommer ta tid, jättelång tid.
Så vi åkte hem med bättre smärtlindring och hopp om livet typ.
Fast nu kommer det en ny månad med nya rutiner... 

Kommentera inlägget här :