Under kategorin:
Ett av dessa upptåg vi ställer upp på fast vi egentligen borde veta bättre - men det gick bra ändå.
Här går det att läsa om tävlingen, se kartor, läsa roadbooken och kolla in bilder.
Annorlunda i år jämfört med förra gången (vi var med 2016 också) var att den kördes under natten. Bara en sån sak gör det hela lite mer spännande!
Uppladdningen kunde varit bättre, typ två långpass, ingen paddling och lite MTB. Men å andra sidan så har vi båda simmat och sprungit under vintern...
Bilen packades direkt efter jobbet på fredagen, samling och genomgång hos banläggaren 17:30 så det fanns inte mycket tid att vingla på.
Den här gången var växlingarna utspridda på flera platser och därför krävdes lite mer planering innan, tex att rätt skor skulle vara på rätt ställe. Det förutspåddes dessutom temperaturer på under 5 grader vid småtimmarna så extra underställ och mössa behövdes packas ner, utifall-att.
Efter genomgång och sista fix med kartor/packning så åkte vi till starten där vi lastade av cyklar och kanot. Den långa paddlingen i Ljusnan blev struken pga vårflod så Björktjärn fick bli dagens arena.
Vi testade gamla Bettan en sväng innan start. Kolla vädret!
Starten gick när sista tonen av Hårgalåten klingade ut över stranden, strax efter kl 20. Ca 4 km paddling och sen cykla ner på "byn" för en sprint-orientering
Lufsade fram i byn, hittade alla kontroller, tanken var att vi skulle komma ihåg alla bokstäver. Tur att jag fotade dom annars hade det varit kört.
Sista kontrollen på sprinten satt på en udde och en slaklina var uppspänd mellan. Nåt sånt har jag aldrig provat tidigare men det gick... nästan... hela vägen. Tur att vi fått en hint innan om att det kunde bli blött så jag var ombytt. Ville inte att favoritkläderna skulle bli blöta inför natten.
Så där såg vi ut innan det var dags för MTB, pannlampa, torra strumpor och benvärmare på.
Vissa kontroller var påverkade av det höga vattenflödet, då fick vi improvisera.
Sen började det skymma och pannlampan åkte på.
Runt midnatt klättrade vi upp i utsiktstornet på Hårgaberget, det var ju "mysigt"! Tornet är i behov av renovering, det saknas en del vitala delar som ett och annat trappsteg och bitar av räcket.
Sen cyklade vi vidare in i mörkret.
Ortsbefolkningen kanske funderade på vilka som strök omkring gårdarna mitt i natten, tassade tyst på tå som katten. Närå, rim är inte min grej. Förlåt. Minnesstenen nedan var sista CP på cyklingen.
Vi genade över en äng och sen sista biten upp till TA4.
Inför trekkingen bjöd banläggaren på smågodis, kaffe och kanelbullar. Sen var det bara att ge sig iväg ut i natten. Kroppen var högst ovillig att röra sig fortare än raskt promenadtempo, magen levde om och jag visste inte om jag var hungrig eller full av energi. Men tanken på att bryta eller gena fanns inte den här gången (hoppade ju över en kontroll på löpningen 2016, pga missnöje).
Här nedan står P-E på toppen av CP-16, Getklöven. När det blev motigt var det bara att fästa blicken i P-E's rygg och pinna på. Mörkret såg till att jag, inte för allt smör i småland, ville hamna på efterkälken.
När solen gick ner var det som någon lagt en blöt yllefilt över skogen, allt blev tyst och dovt. Någonstans där ute mumlade jag tyst för mig själv.
-Lys inte på sånt du inte vill se, sluta titta ut i skogen!
Nedan CP-17 Kaffepannan kl 02:41.
-Lys inte på sånt du inte vill se, sluta titta ut i skogen!
Nedan CP-17 Kaffepannan kl 02:41.
När vi kom upp till CP-18 Trollkyrkan hade klockan blivit 03:54 och solen var på väg upp.
Fåglarna började leva om igen och vi hittade frost på sina håll.
Det gick fortfarande ganska långsamt men stadigt framåt.
CP-19 nådde vi vid 04:45, där passade vi på att vila benen en liten stund. Knäppte kort och instagrammade lite. Vi gjorde oss ingen brådska egentligen.
05:41, TA4, växlade till sista cyklingen, två CP kvar!
Sista CP!! 06:51 stod vi på toppen av Kasberget (202 möh), dit gick vi med cykelskor.
Upprepar bara, cykelskor!
Vi försökte tappert äta smörgås, prata och bestiga ett berg samtidigt. Nästan som på signal sa vi båda att det här går inte.. för mycket flås och tugga samtidigt.
Upprepar bara, cykelskor!
Vi försökte tappert äta smörgås, prata och bestiga ett berg samtidigt. Nästan som på signal sa vi båda att det här går inte.. för mycket flås och tugga samtidigt.
Sen var det bara sista sträckan till mål kvar, med oväntat pigga cykelben.
Efter 11 timmar och nästan 40 minuter stod vi vid Björktjärn igen. Som ni ser så var det absolut inget fel på humöret. Sömnig men glad!
Jag tror att vår inställning till tävlingen, och varandra, hjälper oss hela vägen fram, och med tävling menar jag mest tävling mot och med oss själva.
Flytta de där berömda gränserna, göra nya och okända saker. För mig egen del har jag lärt mig hur kroppen fungerar (eller inte) under nattetid, att vara utan sömn i perioder har jag upplevt förut (hej, hej fd småbarnsförälder), men att samtidigt be kroppen om en fysisk prestation var något nytt.
Flytta de där berömda gränserna, göra nya och okända saker. För mig egen del har jag lärt mig hur kroppen fungerar (eller inte) under nattetid, att vara utan sömn i perioder har jag upplevt förut (hej, hej fd småbarnsförälder), men att samtidigt be kroppen om en fysisk prestation var något nytt.
Det var eldat i omklädningsrummet och bastun var i full gång, fast jag var inte alls sugen på att bada den här gången så jag bytte till torra kläder och skor. Hamburgare var jag desto mer sugen på. Banläggaren Tomas grillade och fixade tillbehör. Det blev till och med en läsk till.
Kaffet var klart. Riktigt rivigt kokkaffe!
Sen var det småprat med de andra deltagarna och lasta bilen.
Egentligen vill en ju ha någon som roddar sånt efteråt, men eftersom vi är glada motionärer så får vi lasta själva. Det är okej.
När jag kom hem så lastade vi av kanoten och sen rullade jag in cykeln otvättad i garaget. Efter det gjorde jag ett ryck med uppackning av alla kläder, skor och prylar. In med alla kläder tvättmaskinen, diskade flaskor och tömde vätskeryggan. Effektiv ibland.
När jag öppnade kylen så hittade jag kall pizza och öl, mamma och pappa hade inte bara kört hem hunden (rastad och klar) utan fixat mat också.
Världens bästa föräldrar liksom ♥
I vilket fall tog jag en dusch och kröp ner i sängen några timmar. Huvudet gick på högvarv men den trötta kroppen vann. Klart bra dygn! Tack P-E för att du är världens bästa vän och lagkamrat!!
Nu är det en ny helg på intågande och jag har äntligen fått hem min utlandsveteran. Hennes månader i Mali (MINUSMA) är över, med den äran lämnar dom över till nästa gäng.
Nu blir det välförtjänt semester och sen väntar nya äventyr, såklart!
Den andra ungen får jag vänta på ett tag till, hon är på marinövning, aldrig stilla liksom.
Nä, nu blir det snart bubbel och ost! Hörs, hej!