Efter ett långt uppehåll för rehab osv så var det dags för mig och Malin att köra en swimrun tillsammans igen. Vi hade övat både på banan och runt Färssjön innan men nu var det dags för tävling i grannkommunen.
Jag har kört med samma skor sedan sommaren 2014, helt otroligt!
Det är hål på dom och sulan börjar släppa.
Innersulan är helt borta. Väl använda. Nya skor ligger på posten och väntar på äventyr, ska bara ta mig dit och hämta ut.
Det är hål på dom och sulan börjar släppa.
Innersulan är helt borta. Väl använda. Nya skor ligger på posten och väntar på äventyr, ska bara ta mig dit och hämta ut.
Här kommer bilder som Björn Lans, Balansfoto har tagit. På nedan bild förbereder vi oss inför start, fixar med dräkter, sippar på en gel och minglar lite. Svägerskan följde med för att ställa upp i singelklass, det var henne jag körde Skärgårdsutmaningen med 2018.
Vi var ett helt gäng från klubben, på bilden är nästan alla med.
Skön dag! Jag hoppade över det där med att vara stirrig och nervös, jag var mest förväntansfull och glad inför starten. Packningen gick på rutin och det behövdes inte några speciella förberedelser.
Skön dag! Jag hoppade över det där med att vara stirrig och nervös, jag var mest förväntansfull och glad inför starten. Packningen gick på rutin och det behövdes inte några speciella förberedelser.
Starten gick. Drygt 20 grader varmt och växlande molnighet.
Första löpningen på 2,6 km var den längsta, varm grusväg som fick svetten att droppa ur våtdräkten.
Första löpningen på 2,6 km var den längsta, varm grusväg som fick svetten att droppa ur våtdräkten.
Första simningen var också den längsta, 500 meter svalkande vatten.
Sen kom näst längsta löpsträckan och några till simningar.
Banan var totalt 9 km.
Banan var totalt 9 km.
Vi valde att ta varannan simning och löpningen blev som det blev, ingen drog den andra så det kvittade vem som låg först.
Skönt att glädjen syns på nästan alla bilder.
Swimrun ÄR roligt och omväxlande och rätt skonsamt på våra distanser.
Vi slutade på en sjunde plats av 18 lag, andra damlag. Svägerska kom in fyra minuter före oss så hon hann hämta telefonen och fota upploppet.
Bra tävling, bra genomkörare för oss båda trots att sprint inte alls är vår distans. Men som en start fungerade det utmärkt. Skärgårdsutmaningen känns oklar just nu.
Jag är inte pepp på korta.. och långa har jag inte alls tränat för så...
Jag är inte pepp på korta.. och långa har jag inte alls tränat för så...
Medan vi sprang och simmade så hämtade äldsta en hundvalp i Östersund.
En jaktlabrador som heter Taiga.
Så himla liten och bedårande.
I sängen och myser.
Men åhhh, pussnos och allt!
Nu är nästa barn här och cyklarna väntar i garaget.
Jag väntar på semester.