Mars -24

publicerat i Allmänt;
Mars börjar i Linköping.
Kolla vilket fint tillskott i familjen.
Vi åt vodkapasta och drack bubbel.
Gosa med labrador till morgonkaffet.
Äta bowl till lunch, galet gott!
Ännu mer mat, pizza-macka till middag.
En helg går otroligt fort, efter en gemensam frukost vände jag och junioren hemåt. Men vi kommer snart tillbaka igen. Fast då i sällskap av herrn i huset. Vårt hus.
Allt är som vanligt på jobbet.
Det kom en ny whisky till samlingen.
God!
En försmak på våren, äta mellanmål på balkongen.
Han tittar på F1 och jag Carina Bergfeldt.
Vi gör olika saker tillsammans.
Sen kom de där dagen när inget blev sig likt igen.
Tack för att vi fick dela den här tiden på jorden.
Den 11/3 drog pappa sitt sista andetag, omgiven av familj.
Vi var nära hela tiden.
Så definitivt, hudlöst och fyllt med saknad. Ett hål liksom.
Dagarna fortsätter gå och sorgen känns som vågor, jag biter inte ihop och försöker tänka på annat. Det MÅSTE kännas för annars skulle det inte vara värt. Men jag känner på mitt sätt och på min egen tidslinje. Sorgens känns privat.
Trösthandlade ett tryck, fint visst?
Längtar tills vi känner för att måla gillestugan.
Nästa resa till Linköping innehöll shopping och snickra hundgård.
Kolla, det är på G.
Färska kokkosbollar minsann.
Bubbel blev det också, såklart.
Inspekterade blixtnedslaget från förra året.
Vilka krafter!
Valpgos, så himla mjuk och go... valpen alltså.
Den andra killen är en helt annan kategori.
Så vinkades vi av i varmt vårväder.
Mellanlandade hos min yngsta syster.
1- och 3-årskalas. 😍
Sen hemåt mot påskriset...
Simmade på skärtorsdagen.
Precis som på jobbet så finns det hopp för mänskligheten.
Påsk, typ skönt att vara ledig.
Men det kändes lite avslaget.
Frukosten var 10 av 10.
Trots att jag tröttnade på att tjata och fick äta själv.
Erbjöd mitt sällskap på skjutbanan.
Har aldrig skjutit tidigare så det var en upplevelse.
Hagel kanske inte var en favorit, men kul att prova.
Det där är min livskamrat och livboj.
Vi har kul på våra möten.
Ännu mer simning, forfarande tråkigt men lite bättre med ny baddräkt.
Du kan eventuellt inte köpa lycka, men lite tröst och tidsfördriv går bra.
Så nu går vi i väntans tider inför begravning.

Det spelar ingen roll vid vilken ålder din förälder går bort - du är ett barn.
Oavsett hur förberedd du är på smärta så gör det i alla fall ont. Ålder är ingen tröst.