September - Fulufjället

publicerat i Barnen, Träna, Vandring;
Ett av sommarens pågående projekt var att byta gruset runt huset. 
Tungt men bra att göra och dessutom blev det snyggt och enhetligt.
Sikta ur det gamla, som numera ligger bakom garaget, och fylla på med nytt.
Repetera. Jag har några hundra kilo som ligger kvar i korsningen.
Det är bara långsidan av garaget kvar.
Sen är det dags att ta tag i baksidan. 
Nästa jätteprojekt.
Allt som rör huset blir 3-stegs-raketer och evighetsprojekt.
Jag ska ta bort och flytta rabatter, helst bygga ut altanen och flytta den rabatten också.
Men vart ska jag sätta allt? Inte göra nya rabatter väl? Fy!
Jag och junioren kikar på Halv8 på vardagarna och (nästan) varje gång hon föreslår ett nytt recept så tycker jag det låter som en bra idé, bara för att bejaka lusten till nytt.
Den här gången blev det råraka.
Hon åt med knaperstekta bacon, jag med räkor, rödlök och dill. 
Jäklar så gott!
Sen fortsatte träningen i boxen.
Riktigt köttigt pass men med rätt sällskap så.
Jag simmade några gånger också, fast det ÄR inte lika roligt längre.
Jag saknar den gamla goda stämningen i bassängen.
Nu känns det mest som en evig jakt på... vadå? Vi är ganska spridda med vad vi vill bli bra på och jag har ett behov av att det ska vara kul. Annars måste jag ha ett tydligt mål och det har jag inte just nu.
Så jag får se, hur det blir.
Nästa roliga grej var att syster och hennes man köpte 400 st tujaplant.
Så jag tog med mig barnet och hunden ner för en helg med spade och skönt häng.
Det gick både bättre och snabbare än jag trodde. 
Snyggt blev det också.
Så när söndagen kom åkte vi hemåt igen, tänk lyxen med att bara ha två timmar hem.
Lyx lyx lyx!
Jag och pälsräkan fick en riktigt fin hösttur tillsammans.
September levererade värme!
Sen hände det en grej.
En av döttrarna funderade på att fjällvandra en helg.
Själv, med hundarna.
Men jag kände mig spontan och hade inga helgplaner så jag frågade om hon ville ha sällskap.
Vips så följde även äldsta plus labrador med.
ÄLSKAR sånt, grejerna ligger ändå där alldeles redo.
Bara att proviantera och packa så är det klart!
Så kläder impregnerades och saker torrpackades.
Junioren slapp följa med men hunden fick så lov.
Totalt (med inlånad sovsäck) hamnade min ryggsäck på +20 kg.
Det är tydligen där en helgpackning ligger.
Fuluifjället blev det och vi kom fram först vid 18-tiden.
Tog ett snabbt beslut att ta oss hela vägen upp mot Rösjöstugorna.
Trots att det skulle bli tight med tid innan solnedgång.
Hur lång tid tar det att gå rakt uppåt i 3 km med full packning och fyra hundar??
Typ - ingen minns en fegis, vi hade pannlampor.
Stigningen var brutal ett tag och mitt i allt det där jobbiga fick labradoren ett ryck och fällde sin matte med tillhörande packning. Oj så tyst det blev.
Har ni sett en sån svart skalbagge på rygg? Sprattlandes? Då vet ni.
Men utsikten!
Mörkret la sig tyst över fjället och mellanbarnet gasade iväg för att hitta en plats för övernattning, medan vi andra trampade på.
Tälten kom upp utan större bekymmer.
Mitt största problem är att hitta en bra plats med rätt lutning.
Sen åt vi kvällsmat och firade med en flaska bubbel.
Då vågade vi äntligen skratta åt vurpan tidigare.
Vi var extra tacksamma för att hunden fick överleva.
Sen var det tandborstning och läggdags.
Den här gången lånade jag en 3-säsongers sovsäck och valde ett underställ i ullfrotté och merinosockar.
Plus min liner.
Det väntades snö under natten och snö kom det så det rasade ner för tältduken.
Det skrämde livet ur hunden.
Det som räddade värmen under natten var mina handvärmare, såna med kol som håller värme i upp till 8 timmar. Jag stoppade ner en i fotändan och hade en vid rumpan. 
Vid några tillfällen kände jag verkligen hur mysigt det var.
Det är den känslan jag vill ha, varmt och ombonat med vinden tjutande utanför. 
När jag vaknat till och fått på mig kläder så anslöt jag till barnen i deras tält.
Kokade kaffe och åt äggröra till frukost.
Vi kollade på väderprognoser och listade våra alternativ.
Antingen ligger vi kvar i tältet under dagen och väntar ut vädret (snön byttes mot ett ihärdigt regn och 2 grader) eller så river vi lägret och tar in på en camping.
Jag kände verkligen inte för att sätta upp ett genomblött tält, fast jag vet att det går osv..
Sovsäcken och resten av packningen var torr (dollars drybags ✌).
Men hjälp av den knappa mobiltäckning vi hade (på en av telefonerna) så fick vi hjälp att hitta en stuga. Vilket var lite trixigt pga kort varsel och fyra hundar. 
Så vi gruvade oss en stund, gjorde en plan för vilken ordning allt skulle rivas och packas ihop.
Framför allt med tanke på hundarna, så dom fick vara "inne" så länge som möjligt.
Men vips (på riktigt alltså,vips!) var allt packat och vi var på väg över mot andra sidan fallet.
Det var ingen utsikt att tala om, pga kraftigt regn, dimma och halt underlag.
Men vi tog en sträcka i taget och kämpade oss över och runt.
Jäklar så vackert, kolla in höstfärgerna.
När jag stod och kikade ut över fallet så kom det ett gäng vandrare med stora ryggsäckar, klättrandes uppför! Jag hann tänka att det var väl onödigt att vara så kärv i det här vädret innan jag förstod att det var leden dom gick på och vi ska ner där med alla hundar osv...
Men det gick bra såklart. Ungarna har pannben som inlandsisen och jag vill inte vara sämre.
Äldsta hade packat med sin stora kamera och det alldeles nya objektivet, men det fick tyvärr stanna i ryggsäcken hela vägen. Trist men det var sååå blött.
Sista biten ner till parkeringen var otroligt vacker och lättvandrad.
Helt plötsligt började vi möta människor i gympaskor och jeans.
Då var slutet (på vandrigen) nära.
Tillbaka till början, blötare men ändå nöjd.
Äldsta med sin, alltid så positiva, juvel.
Själva initiativtagaren med sina två pälsmissiler.
Stugan vi fick tag på låg 30 minuter bort, på vägen dit passerade vi en pizzeria.
Valet mellan pizza och pasta med pesto var lätt. Pizza it was!
Sen torkade vi oss själva, hundar och all utrustning.
Spelade kort, drack några shots och käkade chips.
Sen blev det en tidig kväll.. pga trött.
 
Dagen efter blev det uppstigning i ottan för att packa, äta frukost och åka till Fulufallen.
Ett sista stopp innan hemresan, från parkeringen var det 1,7 km upp till första (och största) fallet i en serie av åtta forsar och vattenfall, fördelat på ca 400 meter.
På vägen dit blev det en fotosession (ur bild) och äntligen fick stora kameran åka fram.
Bilderna är dock väldigt komprimerade.
Taiga
Essie
Majken och Rustie
Sen fick vi valuta för resan, vilken fin led.
Inte jättelång men otroligt vacker och mäktig.
Vi stod nästan på kanten av fallet. Så TIPS från oss.
"Följ RV 70 genom Särna, 1 km norr om Särna, följ skyltar mot Mörkret (ca 30 km).
Passera byn Mörkret och stanna vid parkeringen i Tjärnvallen och gå den 1,7 km långa vandringsleden till Fulufallen".
En sista kopp kaffe tillsammans på rastplatsen.
Jag skulle bara platta till tuben men missade att korken var avtagen.
Barnen tittade storögt på mig och funderade på om jag var senil.
Min resa tog knappa 4 timmar medan deras landade på drygt 6.
Passade på att fota vyer när jag stod i kö.
Så härlig resa, trots blött och kallt emellanåt.
Och att min hund troligen hatar mig.
Jag har fingret klickredo på en till sovsäck, har också span på ryggsäck (hej Tradera och Blocket) och sen skulle jag behöva ett par "riktiga" regnbyxor... Önskelistan växer.
Önskelistan på syrlig öl växer också, fastän jag betar av del del nya sorter.
Älskar burkarna.
Ett sista träningspass innan vi stänger september.
Tacksam för den här månaden också.
Bra träning med superpepp människor.
Kul resa med barnen, skönt att nästan all utrustning finns redo för äventyr.
Tack för att ni är såååå sköna att hänga med!

Packningen kändes lättare den här gången, men att köpa en ryggsäck med frontöppning och på minst 75 liter vore toppen.
Kolla vilka snygga det finns.
Ja, ja... nästa gång så!