När Skärgårdsutmaningen var över så åkte ungdomarna och valpen ner till Linköping för att flytta in i den nya lägenheten, på vägen ner möttes dom av ett riktigt regnoväder. Hastigheten på E4:an låg runt 30 km/h. Men sen gick resten av resan bra. Mot nya äventyr och äntligen en fast punkt i tillvaron efter allt flackande med livet i ryggsäck och tross.
Samtidigt fick vi rapporter från Florida, det såg ju trivsamt ut.
Hemma startade vi dagen långsamt, jag och junioren.
Sen fortsatte vi i ungefär samma takt. Har slutat räkna antalet äppelpajer vi gjort i sommar, lika gott varenda gång.
Rapporterna fortsatte att komma in från USA, dom paddlade SUP och hade livets resa tillsammans.
Fina fina svärsonen!
Sen kom det en kvällssol också, drömmigt!
Själv passerade vi över till ett nytt dygn och vaknade till fint väder. Bestämde mig för att junioren skulle cykla medan jag sprang. Men så kom P-E förbi på racer så jag ville hellre cykla.
Ringde mamma och pappa, bad om barnvakt och cyklade över dit.
Nya breda cykelvägar.
Sen fortsatte vi till Växbo Bageri för en cykelfika. Riktigt mumsigt!
Hade tänkt mig en hel massa cykelfikor i sommar, men det blev knappt en handfull. Mest pga livet och tiden. När jag la upp nedan bild så kommenterade äldsta "Mamma, du är helt ute och cyklar med den tröjan!" Helt rätt, och den matchar cykeln.
En racer ska vara snygg och snabb.
Äldsta var ute på fler äventyr, den här gången Kennedy Space Center. Dit vill jag också åka.
Dagen efter blev det bad och junioren hade med sig en kompis, jag hade med mig kaffe och smörgås men senare fick vi glass levererad av hennes far och strax innan hemgång kom nästa sällskap. Fullt upp på stranden den dagen alltså.
Efter bad och lek blev det löpning med hunden, hon behövde också aktiveras. Det är ren och skär glädje att se henne få såna riktiga Whippet-ryck i skogen.
Ej missnöjd hund.
Så var vi framme vid helgens äventyr... men det har jag inte tid med nu.