Finnskogsleden

publicerat i Vandring;
Efter sommarens paddling så kompletterade Thomas sin utrustning med ny sovsäck och lite andra praktiska saker.. typ kängor och underställ.
Vi bestämde oss för att ta ut en semesterdag och gå Finnskogsleden i Hälsingland. Leden är 35 km och utgår från Annefors, i princip runt hörnet. Staycation. 
Vi bestämde oss för att dela upp den på två sträckor och börja runt lunch.
Dels för att börja dagen med lite sovmorgon och en lugn frukost och sen gott om tid till att gå första biten.
Två dagar innan mejlade jag jaktlaget för att ha koll på om dom jagade i området, inget svar därifrån. Okej, dom är kanske inte så teknikstarka (ja, jag har fördomar om jägare).
Lite ovant att bara vara vi två. 
Att få klart packningen gick otroligt fort med fokus på viktiga saker.
OCH lite glamping, som spanska ostar och whisky.
Skönt att allt är redo, torrt, rent och ligger samlade i lattjo-lajban-skåpet, jag har dock motvilligt flyttat ut tälten till garaget.
Vi började vandringen runt lunchtid och första streckan var ganska precis 2 km grusväg.
Skönt ändå, det tar tid att hitta rätt tempo.
Vi lyckades pricka in varma oktoberdagar.
Runt 10 grader och mestadels uppehåll första dagen.
Stigarna - helt underbara. 
Vill man beundra utsikten så får man ta en paus.
Lunchen intogs vid Lilltjärnen.
Frallor med rostbiff och rykande hett kaffe.
En liten stänkare på det!
Vi passerade en del spillning och den här är definitivt inte från en räv.
Planen var att stanna vid Abborrtjärnen men vi hittade ingen bra plats att resa tältet på.
Så vi planerade om och chansade på att hinna hitta ett nytt ställe innan solen gick ner.
Nackdelen med att vandra sent på året.
Vi hann fram till Gäddtjärnskojan innan det blev mörkt och väl där slog vi upp tältet.
Tänk att vi inte ens blev irriterade på varandra en enda gång.
Trots blöta fötter och ojämn mark.

Thomas startade en brasa och till middag serverades chili con carne med valnötsbröd.
Sen en Minttu och O'boy till efterätt, inte äckligt alls.
Sen blev det mörkt på riktigt. Bäcksvart.
Och tyst, knäpptyst. Vinden mojnade och inte ens fåglarna lät.
Jag kissade bakom en gran pga vågade inte gå till dasset.
Sen spenderade jag 10 minuter på att försöka lista ut om älgflugor sover på nätterna eller om jag skulle vara orolig för min vita rumpa i eldens sken.  
Det kändes lite obehagligt, till en början. Ensamt. Fast vi var två.
Jag är van vid att vi är många och att det är ljust nästan dygnet runt.
Men när vi väl kom ner i sovsäckarna så tog tröttheten över och jag orkade inte bry mig mer.
Vi sov drygt 9 timmar (!) och vaknade strax efter soluppgången.
Medan jag packade ihop sovsäckar och liggunderlag så tände Thomas en brasa.
Till frukost blev det äggröra på valnötsbröd och kaffe.
Allt smakar lite bättre utomhus.
Sen rev vi tältet, diskade, skrev i gästboken och lämnade två Norrlands på bordet.

Etapp två började också med lite grusväg.
Och kärlek.
Förutom kartan så hade vi TOPO Gps till stöd emellanåt.
Det var bara två ställen som var lite tveksamt uppmärkta.
Vi stannade och läste på alla uppsatta ledskyltar.
Perfekt att få en historielektion inkilad i vandrandet.
Utsikten! Höst! Färger!
Jag kom också med på någon enstaka bild.
Invigde juniorens nya ryggsäck, den har hon ärvt av sin yngsta storesyster.
Självklart skjortan från Fjällräven.
Klart fin led. Den går utmärkt att dela upp på tre etapper.
Vi valde två pga att vi kunde gå lite raskare när vi var själva.
OCH för att kunna komma hem på lördag eftermiddag, vårda utrustning, ta en dusch och sen glida ner i soffan och ha hela söndagen kvar för hopp och lek.
Det går att använda vindskydden och övernattningsstugorna.
Jag föredrar dock tältet.
Till nästa gång önskar jag mig en större ryggsäck och efter det en bättre skaljacka och sen en sommarkänga... ja, ni fattar...