Så var det äntligen dags för anhörigdag på helikopterflottiljen, andra skvadron.
Förra året i mars var jag på svärsonens flygning med Helikopter 15, läs HÄR och i maj samma år Garnisonens dag.
Nu var det dags för Helikopter 16 och vi var en hel klan uppskrivna, extra lyxigt eftersom både svärsonen och barnet hade platser så det blev mamma och pappa, jag och junioren, deras andra lillasyster och mellanbarnet.
Minns ni vädret som var på förra flygningen? Tjocka låga moln och dimma.
Det här gången var det åska i luften så det kom en schemaändring dagen innan. Allt blev tidigarelagt med några timmar för att hinna innan det blev för besvärligt.
Vädret såg ändå okej ut på morgonen.
Vilken utsikt från badrummet, wow! Poop with a view.
Vilken utsikt från badrummet, wow! Poop with a view.
Vi möttes upp i entrén, mamma och pappa var pepp.
Efter en (rätt kul) säkerhetsgenomgång så fördrev vi tiden med att kika på helikoptrar och utrustning.
Passade på att fota mina juveler, fi fan så härliga barn jag har.
Junioren fick öva på hur en gör när någon skriker BRACE. Handen på axeln, ansiktet i armvecket och absolut inga ben under sätet.
Sen testade jag platsen för uppdragsspecialist.
Återkommer till det yrket en annan gång, pga reasons.
Återkommer till det yrket en annan gång, pga reasons.
Sen väntade vi på vår tur. Runt 300 anhöriga hade samlats, flottiljen är antagligen van att slussa runt folk eftersom allt gick väldigt smidigt.
Vi blev uppropade och väl omhändertagna av besättningen.
Öronproppade, fastspända och alla som ville fick kräkpåsar.
Öronproppade, fastspända och alla som ville fick kräkpåsar.
Hålla storesysters hand
Vi flög runt Linköping och ett varv utanför, fantastiska vyer.
Undrar om hon vet hur häftigt det är?
Ut ur helikoptern fick vi en lite trappa framställd, det var väl gulligt.
Sen tågade vi raskt tillbaka och efter några minuter anslöt sig svärsonen.
Med den häftigaste hjälmen!
Vi passade på att äta lunch på Flygmuseet, medan vi väntade så tankade äldsta planet åt junioren (som tyvärr hade för långa ben för tramp-planet).
Vi studsade hem till torpet för att säga hejdå till mamma och pappa som for vidare till min syster för att fira midsommar.
Själv väntade vi på ett OK att få åka till brandstationen där svärson nr 2 väntade på oss.
Väl där fick vi se lokalerna, volley-nätet, pizzaugnen och *tadaaa* brandbilarna.
Junioren fick klättra in och kika hur det såg ut inuti. Hon har nyligen varit på en vanlig brandstation och hade lite koll.
Ex vis visste hon att en brandman har 90 sekunder på sig ut, medan dom har 20 sekunder på flygplatsen. Därav är brallorna redo.
Klart att stora knipsaren skulle fram, livsfarliga grejer.
Vi fick en åktur med sirener och hela faderullan, alla blir lite barn när det kommer till blåljus så det hela kändes förbjudet...
Vilken dag, så himla spännande och roligt och priviligerat och allt det där. Det är någon form av kompensation för tiden dom är borta och för de gånger dom inte kan säga vad dom gjort eller varit.
Fint ändå att se hur stolta alla fyra är över sina yrken, alla olika fast lika bra.
Sen blev det midsommar på torpet.