Jag och Malin körde Tröskenrännet 2016 och det var verkligen en upplevelse eftersom vi var jagad sista biten, kommer alldeles tydligt ihåg hetsen.
Men nu är det 2018 och jag ska, för första gången, köra swimrun i mixlag med P-E. Vi har rätt många tränings- och tävlingstimmar bakom oss så vi känner varandra rätt väl vid det här laget.
Starten är på förmiddagen och resan dit tar en timme ungefär. Smidigt att hämta simmössor och sen hejar vi på en massa kändisar från Skärgårdsutmaningen och klubbar i närheten.
Den obligatoriska före-bilden.
Sen går starten med en ögla löpning och sen första simningen på 630 meter, den tar P-E hand om och passerar drygt en handfull lag. Sånt känns alltid skönt att börja med.
Efter den simningen blir det stig och lite lättlöpt (för oss) i nästan 2 km för att sen hoppa i för dagens längsta simning som jag fick äran att ta, drygt 1000 meter med ström avslutning i sjögräs. Det är nästan så en skrattar högt när strömmen tar en bara någon få meter från uppstigning.
Därefter följer längsta löpningen på nästan 5 km, min absolut sämsta gren. Lättlöpt för långbeningar, misär för mig. Vi blir omsprungna av några...
Men sen får vi simma om lite till, för efter den långa löpningen kommer korta stiglöpningar och små simsträckor ganska tätt. Sånt gillar vi båda.
Inför sista löpsträckan är det spännande eftersom vi legat axel mot axel med ett annat mixlag, vi simmar om och dom springer om när det är lättare terräng. Sista sträckan på ca 1 km är det bara lättlöpt hela vägen och vi blir omsprungna, såklart.
Planen var att jag skulle ta sista simsträckan men nu var jag tveksam eftersom det andra paret låg precis framför oss och P-E är en starkare simmare än jag. Men han stod på sig, "-Nu behöver du bara simma om dom!" hojtade han lite glatt innan vi planade ut i sjön. Fan, tänkte jag tyst, nu är det mitt fel om vi tappar det här.
Jag hade lite dålig koll på hur långt det var (340 meter) men när jag såg hopptornet i ögonvrån så insåg jag att det fanns en chans att simma om, men hur? Tävlingsledningen varnade innan för att det var grunt runt udden och går jag för långt ut så blir det svårt att komma om pga längre väg. Men jag tog ytterkurvan och gick om. Letade förtvivlat efter den gula bojen där vi skulle gå över "korvarna" som avgränsade badplatsen, till slut gav jag upp och bara simmade mot stranden (bojen låg på andra sidan korven).
Vi klev över mållinjen på 2:18:14 och det andra laget på 2:18:28, vi hamnade någonstans mitt i fältet (5/9) och det snabbaste mixlaget gick i mål på 1:51:55.
Kolla vad som väntade vid målgång! En fantastiskt god pizza! Och en medalj!
Här finns ett filmklipp från tävlingen:
Det var säsongens absolut sista swimrun, nu är dräkten tvättad, torkad och nerstoppad i sin låda.
Men helgen efter var det dags för tävling igen, en annan gren bara.