Tiden, tiden, tiden...
Jag påminner mig ständigt om vad som är viktigt just nu, men betoning på "just nu". För trots att livet, ibland, är en gråskala så vill jag inte låta de mörkaste nyanserna vara i fokus. Det finns mycket ljus att fokusera på också.
Jag påminner mig ständigt om vad som är viktigt just nu, men betoning på "just nu". För trots att livet, ibland, är en gråskala så vill jag inte låta de mörkaste nyanserna vara i fokus. Det finns mycket ljus att fokusera på också.
Helgen som gick till exempel.
I fredags fick Essie följa med på en kort jogg runt elljusspåret, första gången för henne. Hon skötte sig alldeles utmärkt (nästan) och det märks att hon blir mer mogen för varje vecka som går. Kärleken växer...
I fredags fick Essie följa med på en kort jogg runt elljusspåret, första gången för henne. Hon skötte sig alldeles utmärkt (nästan) och det märks att hon blir mer mogen för varje vecka som går. Kärleken växer...
Sen hämtade vi 21-åringen på tåget och åt en sen middag. Ännu senare, typ vid midnatt, ramlade äldsta in. Hon hade en fri helg innan Aurora17 drar igång ordentligt.
Lördagen började lite trögt för mig och tjejerna hade massage, folkrace och en himla massa annat inplanerat.
Jag och hunden sov middag och vaknade av ett meddelande som undrade om jag ville springa.
Njae... det blev MTB till slut. Det absolut bästa botemedlet mot dåligt humör är att vara ute..
Särskilt om det innebär lite lera (skogsmaskiner alltså...).
Och en eftermiddagstung sol.
Och lite häng med barnet... den äldsta är tyvärr inte lika pepp på cykel.. just nu i alla fall.
Lördag kväll blev guldbubbel och smågodis, jag satt uppe lääänge framför TV:n efter barnen lagt sig. Kollade på Carrie Pilby som var överraskande bra, en film i min smak.
Söndagen började med en snabbis i svampskogen.
Tvätta lite uniformer till tjejerna.
Sen kom mamma och pappa på söndagslunch.
Ajvarkyckling, galet gott och lämpligt när vi är många som ska äta.
Mitt i middagen passade hunden på att leka med en geting, blev såklart stungen i tassen och vilade i mormors famn. En whippet behärskar lidandet till fullo.
För att minuter senare härja järnet med Stella.
Direkt efter lunch skjutsade jag in, och vinkade av, äldsta som åkte tillbaka till Linköping och Aurora. Imponerande av henne att ratta riktigt tung lastbil med släp. Mammas hjärta.
Och tidigt dagen efter vinkade jag av nästa som for till Boden för utbildning.
En helg passerade och kom aldrig igen.
Nu försöker jag greppa allt omkring mig med träning (som är obefintlig just nu), föräldramöten, resor, hårklippning, blodgivning och resten av allt som ingår i ekorrhjulet. Det hjulet slutar inte snurra förrän jag stannar och det har jag inga planer på...