Det har varit långhelg och vi har maxat dagarna med träning, god mat och vila.. ibland har vi vilat alltså. Men mest har vi haft kul.
Mellanbarnet går utbildning i Stockholm så hon packade med båda cyklarna och kom hem redan onsdag kväll. Vi "lagade" en sen middag och somnade gott på ett (eller två) glas rosé.
Torsdag morgon ringde klockan redan 07 eftersom vi bestämt oss för att springa innan frukost, galet skönt att dra igång ledigheten på det viset. Maxa!
Direkt efter dusch och frukost blev det kosläpp med lillan och hennes pappa.
Tipsrunda, kanelbulle och mjölk. Mer behövs inte.
Gissa om alla sov på vägen hem? Jo, alla utom han som körde, såklart.
Senare på eftermiddagen tog vi cyklarna i skogen. Ibland tycker jag synd om alla som missar det här vackra, som havet med liljekonvaljblad vi cyklar igenom. Galet grönt!
Lekte lite både på torra och fina stigar och lite lera (mest barnet lekte i lera), ingen monsterrunda men 2 timmar blev det i alla fall.
Tänk ändå att ha allt det här runt knuten.
På fredag eftermiddag blev det cykel på landsväg med P-E, kan ju inte lämna rääsern ensam i garaget allt för ofta... särskilt inte när en tänkt köra ett lopp. Kolla in coola sällskapet. Vi övade lite på att rulla bakom varandra, nu vinglade jag lite mindre och vågade cykla lite fortare.
Fördelen med racer är att den inte behöver tvättas lika grovt som MTB. Och att det går fort, allt är ju relativt men det går fort för mig som är van (nåja) vid MTB på stig i skogen.
Lördagen började med en varm förmiddagsjogg upp på Hiboberget med födelsedagsbarnet. Tänka sig, mammas lilla tjej är nu 21 år. Sen hem och fixa det sista med tårtan och handla lite innan gästerna kom.
Vi hann med lite grillat med föräldrarna och bubbel i värmen innan kvällen var slut.
Sen blev det söndag och start i Bergviken Runt. Min fjärde tur på racer blev alltså ett motionslopp. Känslan efter fredagens tur var så pass bra att jag verkligen ville köra 80 km runt en sjö. P-E lovade att hålla mig sällskap och hjälpa mig runt.
Foto: Helen Lennartsson
Vet inte vad jag gör på bilden men gissar på att jag rättar till kläderna för att slippa skav.
I alla fulla fall var det riktigt kul att cykla, visst kändes det i kroppen på slutet men jag var inte helt slut och fick aldrig nån sån dipp i humör eller energi. Blev rätt less när jag fick stanna för att plocka upp vattenflaskan men sånt klanteri är det bara att tänka "gör om - gör rätt- viktig läxa" och sen trampa vidare.
Foto: Helen Lennartsson
Jag har cyklat 47 km som längst tidigare så allt över den distansen var outforskad mark. Men det gick bra och det kändes kul! Jobbigt kul! Vi snittade 29 km/h och det är okej med mig, jag hade mer draghjälp än jag drog själv så det inte helt min egen förtjänst mer än att jag vågade ligga på mer och krypa ännu närmare cyklisten framför.
I början var vi en större klunga och det var lite nervöst att veta var jag skulle gå in och hur länge jag skulle ligga kvar.
Jag påminde mig själv om att det var ett motionslopp och det är ett utmärkt tillfälle att öva på (ex vis hur en dricker utan att tappa flaskan och hur en äter en gel utan att kladda ner både sig själv och cykeln).
Sista 2 milen gjorde P-E ett hästjobb för att hålla upp tempot, jag vill verkligen inte komma sist (vilket inte var nån fara egentligen, mest en känsla) eller bli omkörd på slutet. Jag vill gärna tro att jag kan vara jämn ända in i kaklet... tro kan flytta berg... eller hur det nu är...
Sista 2 milen gjorde P-E ett hästjobb för att hålla upp tempot, jag vill verkligen inte komma sist (vilket inte var nån fara egentligen, mest en känsla) eller bli omkörd på slutet. Jag vill gärna tro att jag kan vara jämn ända in i kaklet... tro kan flytta berg... eller hur det nu är...
Foto: Helen Lennartsson
I mål kom jag och alla mina klubbisar, lite olika tider men samma glada miner!