Igår körde vi en variant av fjolårets träning som jag skrev om här, en snällare variant då några av oss fortfarande hade en del ömma fläckar från söndagens tävling.
Vi blev hämtade på bryggan vid Stenö Havsbad.
Transporterade av en säker kapten.
Ni vet Pripps Blå reklamen? Så känns det..
Väl framme i Grimskär så ankras båten och vi hoppar i vattnet för att ta oss till stugan till fots och simmandes mellan öar och på vackra stigar.
Så här ser det ut när jag läst in passet på telefonen. Den "långa" simningen på bilden är ca: 700 meter (tredje längsta på utmaningen) och kan vara lite stökig tycker jag, det gäller att ställa in siktet ordentligt för det gungar på bra i vågorna.
Vi blev hämtade på bryggan vid Stenö Havsbad.
Transporterade av en säker kapten.
Ni vet Pripps Blå reklamen? Så känns det..
Väl framme i Grimskär så ankras båten och vi hoppar i vattnet för att ta oss till stugan till fots och simmandes mellan öar och på vackra stigar.
Så här ser det ut när jag läst in passet på telefonen. Den "långa" simningen på bilden är ca: 700 meter (tredje längsta på utmaningen) och kan vara lite stökig tycker jag, det gäller att ställa in siktet ordentligt för det gungar på bra i vågorna.
När vi kom fram till stugan såg det ut så här (där nere på bryggan soltorkade vi medan dom hämtade båten):
När alla var samlade efter paddling, extra löpning på äventyrsdelen och lite dykning så tändes grillen och medan maten blev klar så satte vi i oss jordgubbar och ölkorv samtidigt som en del muskler spändes, handstående övades och löften om "stryk" på nästa tävling utlovades... det blev inte nåt inspelat på just den delen så vi får väl se till att leverera.
Vattenmelon blev det också.
Tuppkaka och kaffe blev det nere på bryggan, tack snälla G för att du visade oss din oas i skärgården och fixade allt praktiskt runt om. Det är inte alla dagar man hänger våtdräkten på tork och får ett glas kallt vitt vin serverat i eftermiddagssolen samtidigt som sjöbrisen svalkar och grilloset lägger sig.
Efter en stunds samtalande och skratt var det dags för paddlarna att ge sig iväg.
Det ser otroligt mysigt ut och just paddling kommer jag att återkomma till, ganska snart.
Här är ungen och jag på väg tillbaka till Stenö.
Det blir inte så mycket bättre än så här, närvaro och lycka.
Det finns INGET, förutom barnen såklart, som har gett mig så mycket positiva upplevelser och utveckling som träningen gjort. Jag kan inte påstå att jag fällt några tårar, men jag har knutit en del nävar och varit väldigt (jättemycket) frustrerad och besviken många gånger. Men samtliga av dessa tillfällen har handlat om mig själv och min egen prestation (underachiever de luxe), aldrig om andra.
Jag har fina, trygga och tillåtande klubbkompisar. Tänk om det fanns flera såna i "vardagslivet" också, då kanske jag skulle vilja vara där lite mer... eller nej, jag trivs bättre här bland svettiga tights och skosnören.
Som en liten avslutande punkt kan jag tillägga att det är ganska varmt i havet, jag frös pyttelite i mitten på längsta simningen men det var bara för att vi stannade och samlade ihop oss över farleden. Använd en safety bouy på havet, alltid!