Snuva 2.0

publicerat i Allmänt;
Fick upp ett minne från 2018 på IG där jag promenerade med hunden och hade halsont.
Prickade nästan in samma datum i år. Minus halsont.
I torsdags hade jag mäklaren hemma för värdering av huset och så fort hon lämnade uppfarten bytte jag om till löparkläder och stack ut.
Så skönt med ljus, så jobbigt att springa. Benen var alldeles stumma (kan vara alla tunga lyft dagen före) och pulsen jobbigt hög.
Efter mat och dusch så började jag nysa alldeles galet mycket och ögonen rann.
Inte oväntat eftersom jag, i fyra dagar, delat kontor med en som hostar upp slem i papperskorgen och en annan som nyser rakt ut.
Klev upp på fredagen, jobbade tre timmar, åkte jag hem igen.
Det går inte att jobba vid skärm med frossa, huvudvärk och en himla massa snuva.
Mamma kom förbi på eftermiddagen och lämnade in lilla prinsessan Cava genom dörrspringan, syster är på semester så vi hjälps åt med hundvaktandet.
Är det något vinthundar kan så är det soffmys.
Att ha hund när en är sjuk fungerar bra, tycker jag, en blir ju tvungen att klä på sig och möta utomhuset och friska luften med jämna mellanrum. 
Men jäklar som jag sov. Hela fredag kväll, lördag morgon, lunch, eftermiddag... osv.
Sov, åt och tittade på TV.
Surnade till ordentligt på lördag kväll eftersom jag egentligen skulle ha varit på fest med träningskompisarna. Det hade jag verkligen sett fram emot i flera veckor. 
På träningarna hinner en inte utbyta mer än korta meningar och jag hade sett fram emot en kväll med lockar i håret, en massa träningprat och framtidsplaner.
Men ICKE!
Det blev snytpapper, pizza (med ost och ost och lufttorkad skinka) och bubbelvatten. Var inte ens sugen på whisky.
Vaknade aningen piggare på söndag förmiddag och tog med hundarna ett varv på elljusspåret.
Skoterspåren var hårda och därmed perfekt att gå i. Strålande sol på det, förkylning eller inte, det var njutbart.
Ett tag såg det ut som jag skulle få sällskap i duschen men dom åkte ut. Jag är ganska ovan vid att ha en sån liten påhittig pajas hemma. Essie gick från valpdryg till vuxen som ettåring och den tiden är därmed arkiverad och glömd. Tack och lov.
Men vart är pajasens matte och husse då? 
Fillipinerna, där hänger dom vid kritvita stränder och turkost vatten. Hon påstår att blå är den nya favoritfärgen.
Medan jag funderar på att blocka henne på IG. Hon är för snygg helt enkelt, som en miljon i kontanter dagen före löning. Eller en pizzaslice efter fasta. Ni fattar?
Närå, dom är väl värda den resan ♥ och hunden överlever (nog).
Om en ska se något positivt med att vara sjuk så är det att jag känner mig utvilad, inte helt frisk, men riktigt utvilad och har laddat mina sociala batterier. 

Kommentera inlägget här :