Firad 25-åring

publicerat i Barnen;
Så blev det dags för årets tredje födelsedag.
Den förstfödda fyllde 25 år på Tjugondedag jul. Helt otroligt!
Förälder är inget en ÄR från början, det BLIR en på vägen.
Vi började lördagen med frallor och tända ljus.
Vi "firade" en dag i förväg pga hemresa på söndagen.
Junioren och jag blåste ballonger och fixade med serpentiner.
Sånt uppskattas alltid, oavsett ålder.
Förberedde desserten, mandelformar med vispad grädde, bär och citronmeliss.
Sen hann vi med en skogspromenad i sällskap av en riktigt tung vintersol. Magiskt ljus.
Junioren letade grenar att använda som renhorn, det var en utmaning att hitta två snarlika. Ungefär som att hitta två "special snowflakes". Men vi fick ihop det till slut.
Vi hann med att fota 25-åringen också.
Strax efter blev det kaffe och smörgåstårta. Jäklar vad god den blev!
Första gången hon gör en egen och vilken fullträff. Hon äter knappt fisk och skaldjur men kräftor går bra så det är perfekt att kunna sno ihop sin egen variant med bara gosaker i. 
Någon timme senare kom själva faderskapet och småsyskonen. Då blev det blåbärstårta och kakor...
För att senare avsluta med bubbel och två omgångar Skip-Bo.
Jag hade en fin-fin hand (NOT) på slutet men spelade i par med J så vi löste det och vann. 
Sen var firandet över, klockan passerade 24:00 och hon blev officiellt 25 år gammal. Min lilla skrutt-unge. Hon föddes på Bollnäs gamla sjukhus kl 03:10 den 13 januari 1994, vägde 2970 gram och var 47 cm lång. Såg ut som en docka och var perfekt på alla sätt och vis.
Mina barn har lärt mig mer om livet än livet självt men allra mest har dom lärt mig om hur djup och stark kärlek kan vara. Den villkorslösa. 
Efter en lördag kommer en söndag och då var det dags för avresa mot Linköping. Puss och kram och vi ses snart igen. Nu drar vårterminen igång för samtliga ungdomar och det är svårt att lägga alla utlåningar, övningar och utbildningar på minnet.
Jag planerar lite roligheter framåt, först en helg i huvudstaden med show och hotell, sen en till helg i samma stad men med (förhoppningsvis) hela "storfamiljen" och i maj ska jag och hunden hälsa på en kär fd kollega. Det finns alltså hopp om en vår.
 

Kommentera inlägget här :