I början av det här året frågade äldsta om jag ville följa med på en helikoptertur. OM jag vill? Såklart. Det fanns en plats till mig i svärsonens anhörigflyg och den tog jag gärna. Så i helgen var det dags. Först lämnade vi junioren hos hennes pappa
och sen hunden hos mina föräldrar.
Sen for vi, mot söder.
Stannade utanför Uppsala för lunch på Pizza Hut, ska det vara så ska det vara ordentligt (den här resan är också känd som 4-kilos-utflykten). Därifrån fick barnet köra, jag var föööör trött.
Kaffepaus med biskvi i Nyköpingsbro.
Vi anlände i hygglig tid för att duscha och fixa inför Pinchos. Ingen vila.
Klart jag börjar med bubbel, det passar till allt.
Sen provade jag rossini pasta den här gången, sååå gott! Dumplings var givet, favvon!
Det blev hyggligt tidig kväll. Jag hade barnens lägenhet för mig själv eftersom äldsta sov hos sin käraste. Grey's och smågodis för mamman.
Dagen började med frukost och nyheter på paddan. En dusch och lite stökande med köksskåpen efter det. Lustigt hur dom bor på 27,5 kvm och har 12 vinglas på bästa hyllan i köksskåpet. Mamma fixade lite prioriteringsordning. Saker en använder
ofta står lättåtkomligt och nära sina vänner (kaffemugg + assietter, frukostskål + juiceglas osv..). Verkligen jättemysig lägenhet med högt i tak och stort ljusinsläpp.
Sen blev jag upplockad för ett besök på Flygvapenmuseet.
Alltså, jag är sååå imponerad, hade lätt spenderat en timme till där.
Utöver de 2,5 timmar vi redan spenderat.
Utöver de 2,5 timmar vi redan spenderat.
Alla gamla flygplan med historia.
Den lilla Fiaten.
Det fanns massor att göra för barn.
Hela delen med Djur & Krig var jätteintressant så nästa gång ska vi ta med junioren dit.
Hela delen med Djur & Krig var jätteintressant så nästa gång ska vi ta med junioren dit.
Vi åt lunch också, vildsvins wallenbergare. Hade tänkt att välja fisken, men det sååååg så gott ut så jag ändrade mig.
Sen gick vi in på "Om kriget kommer - Sverige under kalla kriget", så här står
det på hemsidan:
I utställningen följer du kalla krigets historia genom kapprustning, vapenvila och nya hot. Vandra genom tidstypiska svenska hem, från början av 1950-talet till slutet av 1980-talet, ett för varje årtionde. Sjunk ner i sofforna, lyssna på radio och se på tv. Nyhetsrapportering, musik och barnprogram förmedlar tidsandan.
I utställningen följer du kalla krigets historia genom kapprustning, vapenvila och nya hot. Vandra genom tidstypiska svenska hem, från början av 1950-talet till slutet av 1980-talet, ett för varje årtionde. Sjunk ner i sofforna, lyssna på radio och se på tv. Nyhetsrapportering, musik och barnprogram förmedlar tidsandan.
Det var också intressant, känns som jag börjar bli så där läskigt vuxen.
Kolla in 50-talsköket, så snyggt!
Kolla in 50-talsköket, så snyggt!
Parallellt kunde vi se bla Spitfire, Viggen, Helikopter 4.
Efter det gick vi en trappa ner för att se "Hemliga handlingar - DC-3:an som försvann"
Både spännande och sorgligt. Det blir extra gripande när jag står och tittar på en vigselring som tillhört en besättningsmedlem. Hur kan något vara värt mer än ett människoliv?
Nåja, på vägen ut gick vi igenom museibutiken och jag hittade en bok om TP 84 Hercules. Stod där och bläddrade ogenerat igenom tills jag hittade flera kända ansikten. Tänkte att jag knäpper ett
kort för att visa min bror (längs ner till vänster i bild) men när jag läser igenom texten och kommer till slutorden så ser jag att han har författad just den delen i boken... he he he..
så han visste nog om sin medverkan. Tur jag inte skickade först och läste sen. Så stolt över min fina bror.
Efter museibesöket blev det Ikea och lite shopping (kaffet var slut i lägenheten, katastrof). Ungdomarna bjöd på middag och jag fick träffa föräldrarna till den nyblivne piloten. Han passade
också på att ta fram kartor och visa den planerade rutten för måndagens flygning, vi skulle landa på en udde vid vattnet och flyga över fina naturområden.
Måndag morgon blev jag upplockad av äldsta vid porten och körd till vakten, där mötte vi upp allihopa och fick kvittera ut besöksbricka.
Vi blev förevisade helikopter 15 (aka
den italienska prinsessan Agusta) i hangaret, det fanns några olika varianter, den grå är HKP 15B. Den skulle vi flyga.
Jag får svår klåda i pekfingrarna när det är så mycket knappar och spakar... "-Vad gör den här? -Vad händer om jag..." osv. osv. Några frågor fick jag svar på lite senare.
Jag får svår klåda i pekfingrarna när det är så mycket knappar och spakar... "-Vad gör den här? -Vad händer om jag..." osv. osv. Några frågor fick jag svar på lite senare.
Sen fick vi en snabbkurs i "do's and dont's", typ.
Bli inte skadad, rör inget, håll här, prata där, kräkpåse här, njut.
Jag ser inte missnöjd ut alls. nej.
Bli inte skadad, rör inget, håll här, prata där, kräkpåse här, njut.
Jag ser inte missnöjd ut alls. nej.
Nu visste vi att vädret var emot oss, BIG TIME, både låååga moln och tjock dimma.
Innan lunch hade vi en timme i helikoptersimulatorn inne på flygskolan. Otroligt faschinerande att stå bakom instruktören (?) och se när han ändrade väder och andra förutsättningar.
Släppte upp några flygplan och simulerade fel så piloten blev lite svettig.
Alla som ville fick prova att flyga på egen hand och jäklarns vad svårt, kontrollerna är jättekänsliga och jättemånga. Två spakar, två pedaler och en himla massa skärmar plus
vindrutan. Jag fick be om hjälp, ganska direkt. "-Ta över spakarna... det här gåår inte!" Men jag höll kvar händer och fötter vid kontrollerna för att känna hur han löste
det, intressant.
Efter lunch och väderbriefing så blev det bestämt att vi skulle få lyfta, men hålla oss inom området och fördelat på två grupper. Så den planerade fina långa naturflygningen
byttes mot ett teknikpass inne på området. Jag kan förstå besvikelsen för piloterna som verkligen fixat och vill visa upp sin flygning.
Men vi kom ut och fick flyga, jag kan tänka mig hur stolt hans familj var. Typ min stolthet x100.
Taktiskt att låta oss flyga simulator först, så vi verkligen fattar hur trixigt det är att ens kunna hovra fint ovanför marken. Obeskrivlig upplevelse!
Taktiskt att låta oss flyga simulator först, så vi verkligen fattar hur trixigt det är att ens kunna hovra fint ovanför marken. Obeskrivlig upplevelse!
Ingen av oss behövde använda kräkpåsar, strålande betyg till piloten.
Hur nöjd är han? Jättenöjd, skulle jag tro!
Grattis till att vara färdig med flygskolan, fina du!
Grattis till att vara färdig med flygskolan, fina du!
Efteråt fick vi kaffe och en lite tur i lokalerna (barnet provar hjälm och utrustning), vi kollade om SK60-simulatorerna var lediga eftersom det fanns
chans att flyga där också. Man jag åkte hem innan, kände att jag behövde några timmar i dagsljus på hemresan.
Alltså, stort tack till de där två. Verkligen en jättemysig och bra helg på alla vis. Jag är så himla glad och stolt och tacksam över
mina fantastiska familjemedlemmar. Hjärtat blir luddigt runt om, även kanterna.
Sen, efter långa dimmiga timmar i bil, väntade skottning.
Den här vintern tar alla jäkla rekord, fy fasen alltså. Men jag var faktiskt inte så vuxen den här gången, skottade bara upp ett fack till min bil och gångvägen till farstukvisten.
Resten struntade jag i!
Den här vintern tar alla jäkla rekord, fy fasen alltså. Men jag var faktiskt inte så vuxen den här gången, skottade bara upp ett fack till min bil och gångvägen till farstukvisten.
Resten struntade jag i!
Tjillevippen!