Så var sista dagen i första klass gjord, junioren slutar ettan och om några veckor är det sommarlov (semester) på riktigt.
Efter sång och kramar på Hembygdsgården blev det pizza och prinsessbakelse med storesyster och mormor.
Den stora händelsen (för 7-åringen) var ändå nattåget till Boden. Mamman uppskattade verkligen att äldsta följde med, kan ju tänka mig en massa saker som är roligare än att hänga på ett tåg till norrland med mamma och lillesyster.
"-Mamma, kan jag få sova överst?!?" Ja, det blir nog bäst så. Och allra bäst sov barnen, äldsta är van från jobbet och yngsta var förmodligen riktigt trött. Jag vaknade med jämna mellanrum, vagnsupphängningen liknar inte X2000. Just saying.
05:10 knackade det på kupédörren, 5 minuter innan klockan skulle ringa. Tågvärden hälsade god morgon och berättade att vi snart var i Älvsbyn, drygt 30 minuter kvar till Boden alltså.
05:45 stod en sömnig 7-åring och spanade ut genom tågfönstret.
Vi fick lite väntetid på stationen innan vi kunde gå över till hotellet för att hänga på låset till frukosten 06:30. Där mötte vi upp våra FN-veteraner som nog hade firat kvällen innan, eller så var dom bara trötta.
Eftersom vårt rum inte var färdigt så hängde vi med dom upp på rummet för att kunna vila lite innan vår skjuts dök upp.
Rummet blev klart strax innan vi blev upphämtade av försvarsmakten, skönt att hinna ställa in väskorna, kamma håret och sprida ut sig lite.
Skjutsen släppte av oss vid grinden och först på schemat var lunch på mässen. Torsdag = ärtsoppa och pannkaka. Junioren plockade med köttbullar och ris till pannkakan. Mamman tänker att ett mätt barn är ett glatt barn.
Efter lunch hade vi tid att kika runt lite. På plaketten bland annat.
Sen började medaljceremonin.
ÖB och barnet.
Se där är hon! Bra jobbat älskling! Sen är det extra kul att du fick med dig mer än en medalj hem, och då menar jag inte en bacill eller vägglus ♥.
Vi anhöriga fick också medalj, för vår insats.
Typ för godis vi skickat och sånt...
Typ för godis vi skickat och sånt...
Efter en väldigt fin ceremoni med både orkester och tal av försvarsministern så blev det fika och vila på rummet inför kvällens middag i Luleå.
Första lediga bord fanns vid 20:30 och då ska vi komma ihåg att vi klev av på stationen vid 06 på morgonen. Vilket dygn.
Första lediga bord fanns vid 20:30 och då ska vi komma ihåg att vi klev av på stationen vid 06 på morgonen. Vilket dygn.
Pinchos blev det, med hela fina flocken, det finns något för alla (och bubbel till mamman) där.
Svamprisotton alltså!!
Barnet var aningen kräset (och troligen trött) men efterrätten gick i. Churros till mig och marängsviss till barnet.
När vi kom tillbaka till rummet så satt jag i tystnad en stund, huvudet blir så fullt efter en sån dag med aktivitet från tidig morgon till sen kväll så jag behövde låta det rinna av mig lite.
Fredagen, barnet var lite mer kavat vid frukosten och fixade allt själv. Bröd, pålägg, juice... hon provade till och med bacon och ytte pytte äggröra. Skönt att hon tar för sig och löser problem efter vägen. Himla lättsam att ha med sig (kanske inte äldsta håller med om hela tiden).
Sen drog vi, med chips och hela baletten. Det blev bil hem med ungdomarna, anslutningarna med kollektivtrafiken var riktigt usla.
Passade på att besöka Fjällräven outlet på hemvägen.
Efter många timmar i bil så kom vi äntligen hem till en säng som står still och har alla favoritkuddarna på plats.
På lördagen stack vi iväg på öppen lantgård i grannbyn. Som vanligt är det grisarna som är mest intressant, råkade kalla kultingarna för bacon-primörer och det ordet spred sig genom gården och studsade tillbaka vid galtarna på andra sidan.
Höll nästan på att kissa på mig... "-Hörde ni att det var nån som sa bacon-primör?"
Höll nästan på att kissa på mig... "-Hörde ni att det var nån som sa bacon-primör?"
Största behållningen för mig är ändå kolbullen. Herrejäklarns vad det steks och kön blir aldrig kortare.
Lätt värt att vänta på.
Ungdomarna åkte mot värmland redan innan kolbullen och äldsta stack strax efter.
Hade en lite moloken junior som kände sig lite lämnad. Från fullt ös till knäpptyst på några få timmar.
Men vem kan vara ledsen med en ballong, vi fixade lördagsgott och tittade på TVÅ filmer innan det blev sängen för barnet.
Men vem kan vara ledsen med en ballong, vi fixade lördagsgott och tittade på TVÅ filmer innan det blev sängen för barnet.
På söndagen var jag rastlös så vi ringde barnets far och förslog simhall (fick avslag) och jogga/cykla. Så det blev en tur på 9 km för oss och hunden. Junioren blev lovad fattiga riddare till lunch och kvittrade hela vägen hem.
Det ska vara mycket keso till tycker hon. Och rårörda bär.
Sen började en ny vecka igen, ännu en kortis innan midsommar.
Inte allt för långt kvar till semester. Längtar efter mina syskon och hela unghögen!