Örebroloppet 2017

publicerat i Tävling;
Så blev det dags för Örebroloppet igen (så här skrev jag om loppet 2016).
Jag hade visst inte lagt ner så där mycket krut på löpningen som jag dyrt och heligt lovade mig själv förra året. Varken långpass eller intervaller. Men skitsamma, ingen idé att oja sig om träning en inte gjort.
Kvällen före roddade vi utrustning OCH vaxade kanoten. Nu tänker ni att vi blivit galen och fått hybris, men icke, står det någonstans att det gör 7% skillnad med vaxad kanot så vaxar vi kanoten... oavsett om det är sant eller inte.
Däremot har vi paddlat lite (ända ut på havet i skitväder) och cyklat. Gott så.
På tävlingsdagen ringer klockan i ottan, upp och koka kaffe, klä på sig. Kolla den sista packningen och checka av det allra viktigaste. Cykelskor, hjälm, kläder, klocka och pulsbälte. Energi, vattenflaskor och ombyte. Lunch, fika och en skräppåse. Kort, telefon och laddare.
P-E kom precis när kaffet var klart, på med kanot, två cyklar, flytvästar och paddlar. Nu har vi packat allt det här några gånger så det går som på räls.
Min cykel får åka bak.
Vi kom fram till Örebro som planerat och började släpa grejer till växlingsrutan. Kanoten ska bäras till åkanten, cyklarna lastas med plastlådorna, skor och hjälm ska ställas upp. Kolla flytväst och paddlar, lägga vattenflaska i kanoten osv. Äta lunch, byta om och mingla lite...
Planen var att jag bestämmer tempot på prologen (3 km), men vi startar med lina och P-E tar över när han känner för det. Ingen given signal, bara kör på känsla.
Det startade 20 lag i vår klass och vi kom in som nr 10 efter inledande löpning. Smidig växling  med en gel i mungipan och sen bär det iväg för 16 km MTB, skräckblandad förtjusning. Om jag inte är bättre än i fjol så är jag i alla fall likvärdig. Tron kan försätta berg.
Cyklingen kändes bra, hård, men under kontroll och jag vågar ligga på rulle både oftare och närmare. Vi passerade några lag och kommer in som 6:a, trots att jag cyklade in en pinne mellan däck och ram och missade nån växling här och där. Tvingade P-E att kolla om jag hade nån luft kvar i bakdäcket, kändes som jag hade punktering eftersom det gick så tungt. He he he... cyklade så hårt att jag blev orolig för att cykeln skulle hålla hela vägen.
Sen gjorde vi ett till smidigt byte till kanot, jag ser lite... ansträngd ut.
Paddling är en gren vi är bra på och den här gången gjorde vi en fin start och igångsättning. Sen var det nästan som att återuppleva fjolåret. Starka hela vägen men fick slita mer, vek inte ner oss mot slutet.
P-E liksom ligger ner bakom mig, syns knappt men finns där. Lovar. Vi har liksom en bra känsla i kanoten där båda känner av takten.
Vi klev iland som 4:a.
Sen var det dags för orienteringen, jag tog artigt emot kartan, vek den och stoppade ner den i ryggfickan. Hade inte så mycket kvar att ge, vi var båda rätt trötta (som sig bör på en sprint) och jag hade liksom bävat för den här delen av banan. Våndades rätt länge innan jag ens vågade fråga hur många kontroller vi hade kvar. Då hade vi gjort över hälften. Försökte tänka som Micke”jag springer lätt och avslappnat”. Det fungerade inte vid maxpuls (snittade 161 genom loppet), måste öva på den mentala biten. Fast jag tänker ALDRIG på att bryta eller ge upp. Aldrig.
Ingen multisport utan lite hopp och lek i spenaten, eller som P-E hojtade "-Hoppas du inte är känslig för brännässlor!?!" Närå, för all del, lite extra adrenalin har inte saktat ner nån.
Vi låg 3:a på kontrollerna 2, 3 och 4 men fick slita ganska ordentligt. Trots lina så måste jag ändå förflytta mig och P-E kan inte göra hela jobbet själv. På slutet hade vi några damlag runt oss men inget mix att tagga till mot (om det nu hade hjälpt). Vi gick i mål på en 5:e plats efter 2:18:19 (jämfört med 2:22:35 ifjol). Så en bättre tid men sämre placering, lite moloken vid målgång och helnöjd efter en smörgås och dusch.
Sen kommer det där jobbiga att samla ihop sina saker och lasta bilen igen. Men det är bara att bita ihop det sista och se fram emot den där burgaren...
Burgare, pommes, glass, paj och kaffe. Sen rullade vi hemåt... och i bilen fanns det lakrits. Bara en sån sak!
Vilken dag, riktigt jäkla jobbig och likvärdigt rolig. Nu taggar vi om inför Högbo.
Akta er vad medelåldern kan vara skoj om en säger JA oftare än NEJ!
 
P.S. Behöver bättre cykel D.S.

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Marre:

Vilken härlig berättelse! Nästan så jag blir sugen på multisport igen. Och klart du ska ha en ny cykel, då kommer du att cykla som vinden! :)

Svar: Tack :)
Lise-Lott

Kommentera inlägget här :