Sista veckan i augusti var äldsta ner och gjorde alla tester inför GMU och två veckor senare hade hon sin placering klar och beviljad tjänstledigt från jobbet.
Hon valde att tjänstgöra på Malmen, samma ställe som lillesyster men inte samma tjänst.
Så i söndags packade hon ihop sina saker.
Klämde in systers MTB i baksätet.
Och vinkade till sin mor.
Det är inte så att jag vill behålla mina barn hemma i boet i all evighet, men det känns ändå. Ett tomt rum både i huset och hjärtat.
Men om jag tänker kvalitétstid och kära återseenden så känns det genast bättre (jag kör mina ledsamheter kort och intensivt, tänk Lille-Skutt-tårar).
Fasen så fina de är, mina barn.