Finest moments

publicerat i Cykla MTB, Simning;
Måndag, börjar såklart med simning. Måndagar är bäst eftersom simhallen är stängd så vi har ALLA banor... trots det så klämmer vi in oss lite tight. Det är lättare att tagga till med någon bredvid.

Tisdag, här skulle det ha varit Soma men det blev cykel. Vi var ut och letade lite stigar och jag övade på att bära cykel. Varför? Hur det gick? Fortsätt scrolla bara...

Mossig mark passerade vi..

Jag släpade cykel, tydligen nåt en måste behärska i multisportdjungeln, lyckades trampa ner i ett hål och landade med cykeln på ryggen. Strax efter det så fick jag bära den andra cykeln, nån lätt kolfibervariant... jo jag tackar. I vilket fall så fick vi ut det vi ville av cykelturen.

Igår, onsdag, skulle vi ta en lugn jogg i naturen (tänkte jag) men det blev orientering istället.
Första gången med karta för mig, jag har hittills tagit rygg på P-E och bara hängt med. Vi valde långa banan, av nån anledning... och när jag stämplade vid start så glömde jag bort det där lugna också. Inte så att jag gick max, men inte en stilla mjuk jogg heller.

Jag bad om en felmarginal på 10 meter, längre än så vill jag inte springa fel innan min proffs-skugga hoppar in och rättar till. Vid ett tillfälle så hamnade jag lite snett och fick inte ihop det och många gånger hördes "var är vi nu då?". Sen är kartan väldigt liten och det är skitsvårt att titta och hitta medan man springer.

Men framförallt var det roligt och ganska jobbigt, som ett långt intervallpass i terräng. Direkt efter blev det ett glas saft, en limpmacka med ost och raskt iväg till simhallen.

Simningen kunde ha avslutats bättre, kan jag tycka. Hade krampkänning i baksida lår men lyckades bli av med den enbart för att nästa intervall få kramp i framsida lår. Det är ingen liten muskel och det gör redigt ont. Hoppade enbent fram till stegen för att ta mig upp ur poolen (vi var ändå uppe i 2200 meter så det kändes okej att kliva upp) och direkt när jag lyfte det andra benet så fick jag kramp i det med.
Så där stod jag i vattnet som en pinne.
Tills en tog mig i armarna och en annan puttade upp mig över kanten, kanske inte heller ett av mina finest moments... men krampen släppte när jag kom upp på land och inatt har jag sovit som en klubbad säl.
Den här veckan blir lite intensiv och det beror på att vi ska köra Hex på lördag, jag är inte särskilt kvalificerad för ett sånt race men tänker "varför inte?". Jag kommer absolut göra mitt bästa och räcker inte det så vet jag till nästa gång. 
Såååå lite paddling på det här så :)

Kommentera inlägget här :