Kalas å helg

publicerat i Barnen;
Så har en till helg passerat, igen...
 
På fredag eftermiddag bakade vi muffins, snitslade bana och ritade karta till lillans första kalas med inbjudna kompisar. Båda vi föräldrar är ju lite trångbodda just nu så vi chansade på att vara ute med barnen. Dom är alldeles för små för badhus och lekland kändes inte alls kul. Skogen fick det bli.
 
Men först Halloween-disco på skolan för junioren och medan hon var där (med sin far) så hann jag springa i sällskap med en cyklande förstfödd. Kul med sällskap, underbara fina unge!

Lördag förmiddag spikade vi upp kartdelar och ledtrådar i skogen, med facit i handen kunde vi gjort dubbelt så många kartbitar/gåtor, fatta hur snabba 5-åringar kan vara.
Enkelt och lite klurigt.
 
Jag fick bild på mig när jag knäpper en bild 
och en bild till... 
 
Det blir just inga bilder från själva kalaset, svårt att välja ut nån där en ser helheten men inga andra barn visar ansiktet liksom. Vi pusslade ihop kartan och barnen fick leta efter skatten medan vi grillade korven. De verkade nöjda och 2 timmar är alldeles lagom lång tid.
 
Lördagskvällen blev alldeles lugn och fin, vi var rätt trötta allihopa.
 
Igår, söndag, plockade vi upp tonåringen hos pojkvännen och åkte ut till biltema en sväng, det behövdes lite grejer här och var. När vi väl var där så lovade lillan dyrt och heligt att hon minsan skulle sköta sig ääända fram till kassan om hon baaaara fick en elbil. Snääääälla mamma.
 
Öhhh, nej, men hon fick eker-reflexer och lim istället.
 
Sen blev det lunch på Nian och hockey.
En spännande match mot Timrå som dom till slut vann, det blev otroligt tight mot slutet. 
Efter matchen fick vi kramas lite innan vi skiljdes åt (ännu en gång).
Tonåringen tillbaka till luckan och AGU, vi hemåt till häst för äldsta och pappavecka för lillan, själv hade jag alla sängkläder på tork och en hel veckas ostrukna skjortor att ta reda på. 
 
Jag tror soldaterna sticker nån gång under kommande natt och blir borta typ 11 dagar framåt, omöjligt att veta, varje gång jag tänker på det så får jag en klump i halsen. Men jag vet att det kommer gå bra, mina tjejer är grymt starka när dom behöver vara det.
 
Nästa gång hon kommer hem är det dags att kika på vad hon behöver ta med till sin lägenhet (!) och vad som ska packas ner i lådor till "längre fram i framtiden".
Tiden är konstant, det vet vi... men nu, mer än någonsin, försöker jag tänka kvalitét... vad gör vi med vår tid och vem väljer vi att uppleva den med? 
 
Men nu kör vi v 44, två simpass och ett långpass löpning planerat, resten blir vad jag känner för just då. 

Kommentera inlägget här :