Jag tycker inte att jag har nåt att bevisa för särskilt många, men när jag bad mannen med skåpet om bärhjälp så synade han mig från topp till tå och sa "-Det är jättetungt!" jag blev, på minsta uppmätbara tid, supervrång och svarade "-det är lugnt!".
Ett djupt tungt knäböj och några steg senare så bad han om lite vila och inom mig så jublade jag.
Tro inte att du kan SE hur en människa är, varken styrka eller intelligens.
Igår ägnades kvällen åt att slipa, olja och justera gångjärn. Idag har jag plockat in porslinet som legat nerpackat i fem år, jag är så glad!
Efter att ha vilat från löpning en hel vecka så struntade jag i allergin och joggade med tonåringen, det var en strålande kvällsrunda.
